Digitala filmarvet

Den hemliga vännen

Tema/Kategori: Kvinnor regisserar

Regissör Marie-Louise Ekman

Årtionde: År 1990-1999

"Du ska få så JÄVLA mycket stryk sen!!" Margaretha Krook mular Ernst-Hugo Järegård med knäckebröd och Gösta Ekman har korsett och negligé i absurdistiskt drama med en oförglömlig monolog om hur ful och äcklig den trakasserades fru är.


Spelfilm
År: 1990
Regissör: Marie-Louise Ekman
Skådespelare: Ernst-Hugo Järegård, Margaretha Krook, Gösta Ekman, Carl Billqvist
Längd: 79 min
Åldersgräns: 11 år

Rättighetsinnehavare: Hinden/Länna-Ateljéerna. Boka filmen genom oss.

Ernst-Hugo Järegård stirrar in i kameran tills man nästan inte står ut längre, och så säger han "Jag vill skiljas". Sedan följer en lustfylld monolog om hur ful och äcklig Margaretha Krook är, och vilket helvete det är att leva med henne.

Det finns ingen gräns för hennes förakt för honom heller. "Du stödjer dig mot en vägg, du tittar ut genom fönstret – du är så jävla DUM!" Hon mular sin man med knäckebröd och binder honom med en slips så han ska ligga stilla när hon tvingat i honom dubbel dos av medicinen. "Låt det gå fort, jag vill gå ut ikväll. Hur lång tid tar det för medicinerna att verka? Ja, då får jag sminka mig långsamt." Hon kommer ut ur badrummet i en rutig kostym med väldigt breda axlar. "Jag blev ju riktigt snygg. I New York hade Andy Warhol velat gå ut med mig, om han hade levat."

"Jag är ENSAM!!" När frun stängt ytterdörren får mannen upp slipsknutarna och tvingar Gösta Ekman, prydlig i keps och kavaj, att komma över. Kepsen behåller vännen på, men det dröjer inte länge förrän resten av kläderna åker av. På flyger korsetter och genomskinliga saker med spetsar, och snart vet ingen vem som är vem eller vad det är man gör med varandra. Vännen verkar ha rätt kul, men blir lite trött mot slutet. "Att man ska tvingas till såna här saker!" klagar han när han klättrar upp på ett matbord och lägger sig på mannen i de turkosa sidenunderkläderna.

När frun slår upp dörren och skriker "Han är BÖG!" har hon psykologen Carl Billqvist med sig. Han rusar in i garderoben och kommer ut i fotsid negligé, så upphetsad att han inte kan stå stilla. "Om du kan göra honom lite klokare, så man slipper begrava en tok" vädjar frun, som inte orkar försöka hänga med längre. "När jag gick hemifrån var det en, nu är det två och innan kvällen är över är det säkert fler."

Män i damunderkläder tigger om att bli bundna och ligger på varandra, men Marie-Louise Ekman säger att det inte är deras sexualitet hon är intresserad av. I en intervju med Jan Gradvall förklarar hon varför hon klär män i kvinnokläder.

– Det kommer från att jag alltid varit väldigt intresserad av överläge och underläge. I förhållanden mellan människor befinner sig alltid den ena i underläge och den andra i överläge. Någon gång stannar gungbrädan till. Då kan det för ett ögonblick råda total jämvikt. Men sedan dippar det snart igen, åt något håll. Det pågår en ständig rörelse som man måste förhålla sig till. [...]

– Så vad jag är intresserad av är inte manligt och kvinnligt, utan just överläge och underläge. Det handlar inte om att jag är ointresserad av jämställdhet, tvärtom. [...] Men om man ska beskriva förhållandet överläge/underläge i en relation blir det mycket tydligare om man till exempel låter två personer som bor ihop vara av samma kön. Och detta inte för att jag är intresserad av deras sexualitet, det är jag helt ointresserad av.

– Men om man tar bort skillnaden mellan manliga och kvinnliga områden – om man tar bort alla dessa förutfattade meningar om vad en så kallad normal man och en så kallad normal kvinna gör – så försvinner allt bagage och grundproblematiken lyfts fram. [...]

Hanserik Hjertén, Dagens Nyheter: "'Den hemliga vännen' är inte bara Marie-Louise Ekmans mest lättillgängliga utan också roligaste film. Stundtals faktiskt hejdlöst rolig: aldrig har väl en samling så dystra varelser stångat sig med så komisk frenesi mot tillvarons och jagets glasväggar som här. Detta inte minst tack vare att varelserna i fråga spelas av fullblodsproffs. [...] Överhuvudtaget har det skett en intressant tyngdpunktsförskjutning mot just skådespelarkonsten i Marie-Louise Ekmans senare filmer. Vilket, med tanke på hennes motivvärld, egentligen är helt naturligt. Här handlar det ju om lögner och rollspel, förställning och föreställning, bedrägeri och självbedrägeri – detta på ett språk som oupphörligt pendlar mellan sina ytterligheter: att dölja lika mycket som det avslöjar."

Text: Nina Widerberg (2016)

Läs mer om "Den hemliga vännen" i Svensk Filmdatabas