Digitala filmarvet

Jens och Bebbe Wolgers i Dunderklumpen.

Dunderklumpen

Tema/Kategori: Film för barn och unga , Animation , Film som har filmhandledning , Hans Alfredson

Årtionde: År 1970-1979

Klassisk barnfilm om figuren Dunderklumpen, av Beppe Wolgers och animatören Per Åhlin, som blandar animation och spelfilm, saga och realism, vemod och humor. Tidlös barnfilmsklassiker med oförglömlig musik av Toots Thielemans, som vid premiären drog en jättepublik till biograferna.


Spelfilm/Animation
År: 1974
Regissör: Per Åhlin
Skådespelare: Beppe Wolgers, Jens Wolgers
Längd: 97 min
Åldersgräns: Barntillåten
Rekommenderad ålder för barnpublik: 4-9 år

Rättighetsinnehavare: GK-Film Studio AB. Boka filmen genom oss.

Här finns filmhandledning till filmen.

I slutet av 60-talet var animerad film en lyx sällan förunnad svenska barn. På biograferna visades ibland Disneyfilmer och i den enda tv-kanalen sändes Kalle Anka och hans vänner på julafton samt om jullovsmorgnarna förekom tecknade serier – mycket mer än så var det inte. Att tecknaren, illustratören och dekormakaren Per Åhlin 1970 inledde arbetet med en långfilm
som blandade animation och live-action var smått sensationellt.

Dunderklumpen bygger på en sagobok av den vid den här tiden enormt folkkäre författaren, komikern och skådespelaren Beppe Wolgers som efter tv-programmet Beppes godnattstund var något av en drömpappa för barn i Sverige. Per Åhlin läste boken och blev inspirerad. Han och Beppe reste runt i Jämtland, i trakterna kring Ströms vattudal där Beppe hade sitt sommarställe och där filmen kom att spelas in. Beppe skrev manus och spelade en av filmens icke-tecknade huvudroller. Den andra spelas av hans son Jens.

Det tog fyra år att få filmen färdig. Medan en samtida internationell tecknad storfilm som Yellow Submarine gjordes av 80 tecknare gjordes Dunderklumpen av sex. Animationerna gjordes i Skåne, spelfilmen i Jämtland och sedan mixades de ihop med avancerad teknik i ett laboratorium i London. Arbetet försvårades av att det inte förelåg något färdigt manus utan Per Åhlin vid flera tillfällen blev tvungen att fråga Beppe: "Vad ska skådespelarna säga i morgon?" Så länge man jobbar med levande skådespelare går det väl an att improvisera men utan detaljerade bildmanus är det hart när omöjligt att skapa en tecknad film ...

Trots fördröjningar fick filmen slutligen premiär den 26 september 1974 på Sagabiografen i Strömsund. I sitt tacktal framhöll Per Åhlin sina lojala medarbetare: "Film är vanligen ett lagarbete. Dunderklumpen har varit det i exceptionellt hög grad. (...) Jag tror inte att jag någonsin igen får uppleva en sådan hängivenhet inför en uppgift." Det hårda arbetet gav resultat. Filmen drog en jättepublik och älskas i lika hög grad av dagens unga generation som dåtidens. Kanske är det den kittlande blandningen av saga och realism, de vemodiga, komiska, mycket excentriska karaktärerna eller den barnsliga lekfullhet som genomsyrar varje bild som lockar ständigt ny publik?

Efter Dunderklumpen fortsatte Per Åhlin oförtrutet att göra animerad familjefilm utan att för en sekund tulla på kvalitet eller personlig prägel. Det egna bolaget Pennfilm har sin studio i ett nedlagt sockerbruk i Hököpinge på en leråker utanför Malmö. Bland de tidlösa klassiker som kommit till här återfinns Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton, Alfons Åberg och Resan till Melonia; filmer som förlänat Per Åhlin epitetet Den svenska animerade filmens nestor. Vid 2006 års gulbaggegala tilldelades han Gullspiran för sina insatser för den svenska barnfilmen.

Text: Malena Janson (2015)

Läs mer om "Dunderklumpen" i Svensk Filmdatabas