Digitala filmarvet

Juninatten

Tema/Kategori: Ingrid Bergman , Klassisk litteratur som film , Film med engelsk text , I Filminstitutets distribution

Årtionde: År 1940-1949

Ingrid Bergman hyllades för sin insats i Juninatten, som blev hennes sista film i Sverige före den internationella karriären. Filmen var en av flera som 1940 tog svensk film in en ny period av kvalitet och allvar.


Spelfilm
År: 1940
Regissör: Per Lindberg
Skådespelare: Ingrid Bergman, Marianne Löfgren, Olof Widgren, Gunnar Sjöberg
Längd: 89 min
Åldersgräns: 15 år
Filmen finns med engelsk text

Rättigheter: AB Svensk Filmindustri.
Boka filmen för biografvisning i Filminstitutets distribution.

Den unga Kerstin Nordgren lever ensam i en svensk småstad. Hon träffar en arbetslös sjöman och de blir ett par. Vartefter blir deras olikheter dock för uppenbara och Kerstin vill bryta relationen. Det resulterar i ett upprört bråk som slutar med skottlossning. Det hela uppmärksammas i pressen och Kerstin presenteras som "den skadeskjutna svanen". Hon flyr den lilla orten, flyttar till Stockholm och byter sitt namn till Sara Nordanå. Men det är inte lätt att skaka av sig det förflutna.

1940 var en vändpunkt för den svenska filmen. 1930-talet hade kryllat av pilsnerfilmer och andra lättsamheter. I och med andra världskriget ville man inte längre bara underhållas av kultur- och nöjesutbudet, man hade också behov av reflektion och allvar. Och 1940 kom ett flertal filmer som skilde sig markant från 1930-talets merpart. Främmande hamn av Hampe Faustman är den film som oftast lyfts fram i detta sammahang men Juninatten och flera andra filmer stod också för ett nytt allvarsammare innehåll, och man såg en högre kvalitet inta den svenska filmkonsten.

Juninatten blev den sista filmen Ingrid Bergman medverkade i Sverige innan hennes internationella karriär tog fart. Året innan hade hon spelat mot Leslie Howard i en amerikansk remake av Gustaf Molanders Intermezzo från 1936, då Bergman också hade spelat huvudrollen. 1942 tog sen Bergman världen med storm när hon fick en av huvudrollerna i Casablanca. Hon gjorde sedan ingen mer roll i Sverige förrän 1967, då hon medverkade i Gustaf Molanders avsnitt i episod-filmen Stimulantia.

Regissören Per Lindberg fick inte så mycket beröm för Juninatten. Flertalet brister noterades av kritikerna. Bland annat saknade man den sensuella laddning som fanns i filmens förlaga, Tora Nordström-Bonniers debutroman med samma titel från 1933, som var en stor succé. Romanen har en erotisk öppenhet och även lesbiska undertoner, vilket man inte riktigt vågade föra över till filmversionen.

Men filmen gick hem hos publiken och Ingrid Bergman hyllades för sin insats. I Dagens Nyheter skrev man att "Juninatten är en stor personlig succès för Ingrid Bergman, kanske den allra största hon någonsin vunnit i svensk film. (-) Hon har aldrig varit så samlad, så intensiv, så på samma gång tekniskt säker och intuitiv i sin känsla." Och i SocialDemokraten tyckte en recensent att hon förde in "något av feberpuls i berättelsen".

I dag kan man notera att filmen är en av Per Lindbergs främsta och den har kvaliteter utöver Bergmans insats. Lindberg hade både som teaterman och filmregissör en ambition att skapa folkteater – teater och film måste också finnas till för och skildra arbetarpubliken. Och för att det skulle bli mer trovärdigt flyttade han ut kameran till de verkliga miljöerna. Utöver det sociala fokuset hade Lindberg även en expressionist sida. Han älskade att experimentera med ljus och skuggeffekter, liksom närbilder. I Juninatten smälter hans olika sidor samman på ett lyckligt sätt: fotot, arbetarklassen, de verkliga miljöerna och i centrum – Ingrid Bergman.

Text: Lova Hagerfors (2015)

Läs mer om "Juninatten" i Svensk Filmdatabas