Digitala filmarvet

Kalle Stropp, Grodan Boll och deras vänner

Tema/Kategori: Film för barn och unga , I Filminstitutets distribution

Årtionde: År 1950-1959

Sjungande gräshoppor, stop motion-grodor och hallucinatorisk dekor i barnmusikal där ingenting är för konstigt. Regissören gör alla rösterna, och filmen bygger på hans radioshow.


Spelfilm
År: 1956
Regissör: Hans Funck
Skådespelare: Erik Sjögren, Thor Zackrisson, Sten Ardenstam, Thore Segelström
Längd: 96 min
Åldersgräns: Barntillåten

Rättigheter: AB Svensk Filmindustri. Boka filmen för biografvisning i Filminstitutets distribution.

"Hos bagare Boll, hos bagare Boll, kom och köp, kom och köp ett sockertroll, namminammi namminamm, namminammi namminamm..."

Det viktiga är kanske inte orden. Här har vi en gräshoppa som sjunger om en groda som krympt ett bageri. Thomas Funcks skrockande galande djur radiodebuterade 1949 och blev en stående succé 1954. Filmen, regisserad av brodern Hans, gjordes två år senare. Liksom i radio gjorde Thomas Funck alla röster, med ett register som sträcker sig från Staffan Westerberg till en hönsgård.

Här gör man inga som helst försök att dölja att djuren spelas av utklädda människor, tvärtom. Gräshoppan Kalle Stropp, i fluga och jackett och med sitt ljusgröna pekfinger i luften, är fimens C-P3O. Grodan Boll är R2-D2 korsad med Karlsson på taket, skrämmande lik en galen apa med lösmage, väst och obefintlig impulskontroll. Ett radarpar. Sen har vi en räv i hängseljeans – "Tjenamoss kisar och tomtebloss" – en behagsjuk papegoja, en konturlös höna, en plåtman av sardinburkar och två diffusa figurer som fastnat i skorstenen och blivit onda: "Vi är svarta; vi är fula och falska och svarta". Medverkar gör också två sorkar som spelar på tänderna och en vaktparad. Och en daggmask, men den har inga repliker.

Var en sexårsklass med för mycket socker i blodet manuskonsulter? Handlingen går knappt att beskriva. Scenografin och ljussättningen är en fantastisk blandning av "Trollkarlen från Oz" och Vår Teater, och skådespelarna dansar och hoppar och ramlar baklänges lika obehindrat som om de hängde i trådar. Här och var blir djuren dockor som i omsorgsfulla animationer tar sig i och ur och upp på stora saker. Det klättras och kryps, och alla hjälper varandra. "Kom! Kom!" ropar någon i varenda scen, för att alla ska få se vad man har hittat och ingen ska bli lämnad när man ska iväg. De fula och falska och svarta får också vara med – de blir snälla när man har skrubbat dem vita.

Det här var 1956. Svenska barn, svältfödda på underhållning, hade tacklat sig fram till radioapparaterna för att få höra Thomas Funcks program, och många år senare smög de fortfarande omkring och viskade "Schy schy ha ha". Den prilliga födelsedagssången blev en seriös konkurrent till "Ja må han leva".

Mot slutet av filmen blir det mest åhååååå och spring på stället, som när ingen har kommit på något slut på en dagispjäs, eller riktigt bestämt vem som är regissör. Men det gör ingenting. Kritikerna var i extas, och man förstår dem. Hade man trott att man skulle få se en räv i jeans vispa grädde med svansen? Eller två insekter (?) i frack gömma en stulen propeller i ett urblåst ägg? Skulle inte tro det.

Thomas Funck vakade över sina skapelser, som förblev desamma i bilderböcker, radio, tecknade serier, på en 78-varvare, i tv och på film. Han skrev manus och sånger och gjorde rösterna till de två animerade filmer Jan Gissberg regisserade och Kalle Stropp och Grodan Boll på svindlande äventyr belönades med hederspriset i Cannes-festivalens barnfilmssektion 1991.

"Finns och finns och finns och finns..." säger den sorglösa grodan och tar några danssteg när gräshoppan påpekar att en skylt inte finns. Finns och finns... Det kunde vara mottot för Thomas Funcks hallucinatoriska äventyr. Det är svårt att komma på en film som ligger närmare barns sätt att leka. Närmare lekarna där alla är med och vad som helst finns. Verkligheten transformerad. Inte illa av en gräshoppa och en groda.

Siv Widerberg skrev i Arbetaren: "Skratt, heja-rop och andlös tystnad fick man uppleva i Anglais biosalong på annandagens Kalle Stropp-premiär. Ungarna levde med och lika roligt hade vi vuxna. Så var det också något särskilt man fick vara med om denna gång; en god, välspelad, fantasifull och riktig barnfilm med allt vad det innebär. Thomas och Hasse Funck har gjort ett gott arbete och har dessutom haft hjälp av mycket goda aktörer, effektförståsigpåare, maskörer och trickfilmare. [...] Thomas Funck står som vanligt för talet, skickliga balettdansörer-söser för mimik och plastik. [...]"

Text: Nina Widerberg (2017)

Läs mer om "Kalle Stropp, Grodan Boll och deras vänner" i Svensk Filmdatabas