Digitala filmarvet

Ulla Jacobsson och Jarl Kulle i Karin Månsdotter.

Karin Månsdotter

Tema/Kategori: Klassisk litteratur som film , I Filminstitutets distribution

Regissör Alf Sjöberg

Årtionde: År 1950-1959

Strindberg-filmatisering om den enkla kammarjungfrun Karin Månsdotter, spelad av Ulla Jacobsson, som den tidvis sinnessjuke kung Erik XIV blir djupt förälskad i och sedermera gifter sig med, trots skandalen det innebär.


Spelfilm
År: 1954
Regissör: Alf Sjöberg
Skådespelare: Ulla Jacobsson, Jarl Kulle, Ulf Palme, Olof Widgren, Stig Järrel
Längd: 105 min
Åldersgräns: 15 år

Rättigheter: AB Svensk Filmindustri.
Boka filmen för biografvisning i Filminstitutets distribution.

Efter premiären av Karin Månsdotter var kritikerna inte nådiga. Någon kallade filmen för ett fiasko och man saknade träffsäkerheten från Alf Sjöbergs mästerverk Fröken Julie (1951), som ett par år tidigare vann Guldpalmen på filmfestivalen i Cannes. Karin Månsdotter blev också en förlustaffär. Men med åren har filmen omprövats och i dag anses den vara av ett helt annat värde.

Sjöberg hade satt upp Karin Månsdotter på Dramaten och bestämde sig för att göra film av den. Men i filmversionen valde han att berätta historien i tre delar. Han lade själv till en prolog och en epilog, medan den svartvita huvuddelen i väsentligt baserades på Strindbergs verk. Prologen är vad Sjöberg kallade ett modernt skillingtryck, gjord som en stumfilmsparodi i färg, och berättar hur Karin Månsdotter och Erik XIV träffades. Epilogen handlar om Karin Månsdotters liv efter Erik XIV:s död. De skilda stilarna och berättargreppen förefaller idag både lek- och effektfulla och är ett kvitto på hur Sjöberg kunde bemästra och underhållas av filmmediet, även om han i första hand var en teaterman.

Sjöberg är fortfarande den regissör som har satt upp flest pjäser på Dramaten och han var länge Sveriges ledande teaterregissör. Under sina 50 år där som skådespelare och regissör hann han sätta upp 138 föreställningar. Ingmar Bergman beundrade honom något enormt och skrev i Laterna Magica: "För egen del tävlade jag aldrig med Sjöberg. På teatern var han min överman, ett faktum som jag accepterade utan bitterhet. Hans Shakespearetolkningar var för mig heltäckande. Jag hade ingenting att lägga till, han visste mer än jag, hade sett djupare och gestaltade vad han hade sett." Bergman vågade inte sätta upp Shakespeare på Dramaten förrän Sjöberg hade gått bort.

Vid sidan om teatern, och radioteatern där Sjöberg också var ytterst verksam, gjorde han 18 filmer. Till dem lånade han ofta från sina teaterföreställningar, såväl innehåll som skådespelare. Karin Månsdotter, med August Strindbergs Erik XIV som förlaga var, liksom Fröken Julie, sådana exempel. I Sjöbergs filmer står ofta kvinnan i centrum och när han skrev manuset utifrån Stridbergs verk ändrade han fokus från Erik XIV till Karin Månsdotter, den enkla kammarjungfru som den tidvis sinnessjuke kung Erik VIV blev djupt förälskad i och sedermera gifte sig med, trots den skandal det innebar. Ulla Jacobsson spelar återhållsamt den ovana drottningen medan Jarl Kulle spelar ut som den vansinnige kungen, flankerad av Ulf Palme som kungens prokurator.

Så med Karin Månsdotter har historien skrivits om i dubbel bemärkelse. Sjöberg valde att ändra fokuset i historieböckerna från Erik XIV till frillan Karin Månsdotter och idag har filmen med rätta en annan ställning än vid premiären.

Text: Lova Hagerfors (2015)

Läs mer om "Karin Månsdotter" i Svensk Filmdatabas