Digitala filmarvet

Max von Sydow, Harriet Andersson och Gunnar Björnstrand i Såsom i en spegel.

Såsom i en spegel

Tema/Kategori: Film med engelsk text , I Filminstitutets distribution , Film med trailer

Regissör Ingmar Bergman

Årtionde: År 1960-1969

Oscarsbelönat kammarspel där Harriet Anderssons hudlösa Karin glider allt djupare ner i sinnessjukdomen, vampyriskt iakttagen av sin romanförfattande far i Gunnar Björnstrands gestaltning.


Spelfilm
År: 1961
Regissör: Ingmar Bergman
Skådespelare: Gunnar Björnstrand, Harriet Andersson, Max von Sydow, Lars Passgård
Längd: 89 min
Åldersgräns: Från 15 år
Filmen finns med engelsk text

Rättigheter: AB Svensk Filmindustri.
Boka filmen för biografvisning i Filminstitutets distribution.
Se den fem minuter långa originaltrailern på Filmarkivet.se.

Såsom i en spegel utspelar sig på en ö under ett dygn i fyra människors liv. Vi möter författaren och änklingen David (Gunnar Björnstrand), hans negligerade barn Karin (Harriet Andersson) och Minus (Lars Passgård) samt Karins man Martin (Max von Sydow). Under tiden David bott i Schweiz har Karin legat på mentalsjukhus och han, som enbart är på tillfälligt besök, rids av dåligt samvete. Den 17-årige sonen Minus omsätter sin pubertala kris i kreativitet och tillsammans med Karin och Martin uppför han ett egenskrivet teaterstycke till faderns ära. David, som precis färdigställt en ny roman, krisar i sitt konstnärskap som bygger på popularitet snarare än kvalitet. När Karin under en nattlig vandring smygläser faderns dagbok avslöjas att denne kallsinnigt observerar henne för att använda hennes sjukdom som romanstoff.

Såväl tematik som karaktärer i Såsom i en spegel känns igen från Bergmans övriga filmer, men här dras kammarspelets form till sin spets. Uppbyggnaden är musikalisk där persongalleriets kvartett utgör olika stämmor som möts och skils i olika konstellationer. Den enda faktiska musik som förekommer utgörs av sarabanden från Johann Sebastian Bachs Cellosvit nr 2, som förekommer inte mindre än fyra gånger.

Den klassiska musiken kom från och med denna film att få allt större betydelse i Bergmans filmer till och med det som blev hans sista film Saraband från 2003.

Såsom i en spegel blev väl mottagen i pressen och signaturen Robin Hood skrev exempelvis i Stockholms-Tidningen: "Den kan inte mätas med de vanliga filmmåtten. Men man kan säga att den är Bergmans väsentligaste film, slutpunkten i en lång karaktärsutveckling."

Filmen var den första av Bergmans filmer att utspelas på Fårö, en ö som efter det kommit att bli liktydig med Bergmans mentala landskap och där samarbetet med fotografen Sven Nykvist spelade en avgörande roll. Såsom i en spegel var Bergmans andra film med Nykvist efter samarbetet med Jungfrukällan (1960). Fårös säregna miljö utgör här en karg inramning åt de alienerade karaktärerna som kämpar för att nå varandra.

Tillsammans med Nattvardsgästerna (1963) och Tystnaden (1963) kom filmen att utgöra Bergmans trilogi om Guds tystnad. Även om den kan framstå som sträng till tematik och genomförande finns här stunder av närhet och ömhet. Framför allt finns här Harriet Anderssons hyperkänsliga porträtt av Karin. Efter att ha fått sitt publika genombrott i den mer lättsinniga Sommaren med Monika (1953) fick hon här ge prov på hela sin kapacitet.

Såsom i en spegel är något av ett referensverk och utgör tydlig inspirationskälla för filmer som exempelvis Noah Baumbachs The Squid and the Whale (2005) och Arnaud Despechin En julberättelse (2009), samtidigt som den i sin tur lånar tematik från författare som Strindberg och Tjechov.

Text: Anna Håkansson (2015)

Läs mer om "Såsom i en spegel" i Svensk Filmdatabas