Digitala filmarvet

Sången om den eldröda blomman

Tema/Kategori: Den svenska stumfilmen , I Filminstitutets distribution , Den svenska filmens guldålder

Regissör Mauritz Stiller

Årtionde: År 1920-1929

Storslagna naturscenerier och spektakulär forsränningssekvens i nyrestaurerad stumfilmsklassiker där Lars Hanson uppvaktar dotter till rivaliserande storbonde men tvingas lämna fädernegården och försörjer sig som flottare.


Spelfilm
År: 1919
Regissör: Mauritz Stiller
Skådespelare: Lars Hanson, Edith Erastoff, Lillebil Christensen
Längd: 100 min
Åldersgräns: 15 år

Rättigheter: AB Svensk Filmindustri
Boka filmen för biografvisning i Filminstitutets distribution.
Notera att dcp:n är stum och att filmen ska visas i 30 fps.

Sången om den eldröda blomman bygger på en berömd roman av den finländske författaren Johannes Linnankoski om bondsonen Olof som förvisas från gården av sin far, och tar jobb som flottare men som inte kan glömma Kyllikki, dottern på granngården. Stillers version är fortfarande den bästa av de fyra filmatiseringar av romanen som gjorts och spelades in sommaren 1918; dels i Svenska Bios ateljéer på Lidingö, dels vid Faxälven utanför Långselei Ångermanland. Filmen utgör en av höjdpunkterna under den svenska stumfilmens guldålder, och är typisk för filmerna i slutet av 10-talet och början av 20-talet: den bygger på en berömd litterär förlaga, hade en stor inspelningsbudget, och spelades till stora delar in utanför studio, i verkliga miljöer. Naturen i filmen spelar en avgörande roll, inte minst bidrar återgivningen av ljuset i sommarnätterna till filmens lyriska stämningar, och scenen där Lars Hanson i huvudrollen balanserar på en timmerstock nedför den brusande forsen har blivit klassisk. Lars Hanson gör i filmen en av sina främsta rolltolkningar som den bekymmerslöse charmören Olof som kommer till ro och insikt, inte minst i de gripande scenerna när han har lämnat flottarlivet och desillusionerad besöker barer och bordeller i staden.

Filmen hade premiär i april 1919 och mottagandet av samtidens kritikerkår blev entusiastiskt, bland annat skrev Dagens Nyheter: "Han [Stiller] har här nått en koncentration, en konstnärlig knapphet i uttrycksmedlen som aldrig förr, han har gjutit en stämning, en glans och en bravur i scenerna, och över de starkaste av dessa finns det en fläkt av det stora äventyret som nästan förtar en andan." Sången om den eldröda blomman blev också en publiksuccé, även utomlands, och såldes till ett femtiotal länder runt om i världen.

Filmens originalnegativ gick förlorat på 40-talet, men flera kopior av filmen har funnits bevarade. Dessa kopior visade att filmen inte var svartvit, utan vackert tintad och tonad, och originalets färger har återskapats vid denna digitala restaurering.

Sången om den eldröda blomman är också den enda svenska stumfilm till vilken specialkomponerad musik från filmens tillkomst finns bevarad. Musiken är skriven av den berömde finländske tonsättaren Armas Järnefelt, som själv dirigerade orkestern vid filmens premiärvisning på Röda Kvarn i Stockholm.

Text: Jon Wengström (2017)

 

Läs mer om "Sången om den eldröda blomman" i Svensk Filmdatabas