Digitala filmarvet

Sånger från andra våningen

Tema/Kategori: Film med engelsk text

Regissör Roy Andersson

Årtionde: År 2000-2010

Roy Anderssons filmskapande är vida känt, i och utanför Sverige. Trilogin som handlar om hur det är att vara en människa, påbörjades med Sånger från andra våningen och avslutades med En duva satt på en gren och funderade över tillvaron, som tilldelades Guldlejonet i Venedig 2014.


Spelfilm
År: 2000
Regissör: Roy Andersson
Skådespelare: Lars Nordh, Stefan Larsson, Bengt C.W. Carlsson, Torbjörn
Fahlström, Sten Andersson
Längd: 98 min
Åldersgräns: 11 år

Filmen finns i distribution hos TriArt Film.

I en sorts huvudroll ser vi en möbelhandlare vid namn Kalle som plågas av skuldkänslor från det förflutna, samtidigt som han bränt ner sin butik för att få ut pengar på försäkringen. Det dröjer dock 15 stillastående scener – tablåer – innan vi möter vår huvudkaraktär. Två direktörer diskuterar hur de ska avskeda 1000 anställda, en man som inte har varit borta från jobbet en enda dag på 14 år blir avskedad. Han ber om att få stanna men kollegorna ser tyst på när han får gå. Ingen reagerar när en invandrare blir nersparkad på öppen gata. Någonting har gått snett, väldigt snett, menar Andersson.

Anderssons oerhört komplexa film handlar om mycket, men är – sett ur dagens perspektiv – som starkast i sin skildring av nedmonteringen av ett samhälle baserat på jämlikhet och solidaritet. Filmen visar klart och tydligt folkhemmets dekonstruktion och vilsenheten som uppenbarar sig när det står klart att marknadens individinriktade själviskhet har ersatt humanistiska ideal och tron på kollektivism. Andersson är noga med att påpeka att paradigmskiftet lämnat många utan den trygghet de envist förlitat sig på. Ett kollektiv, sammansatt av desillusionerade individer, visas i flera scener röra sig tillsammans utan ett klart mål och mening, piskande sin nästa eller sig själv.

Vardagens absurditet uppenbarar sig i surrealistiska krockar mellan de komplexa bildutsnitten och de banaliteter som yttras. Istället för att använda sig av klippning för att visa motsättningar låter Andersson sin publik fritt undersöka bildernas komplexa innehåll. Minimalistiska monologer och dialoger avslöjar de uttalade klyschornas meningslöshet. Orden – tillsammans med bilderna – både klär av människornas egoism på ett mycket humoristiskt sätt, men ger oss också en svartsynt bild av vår samtid där vi som individer är fångade i en värld av tomma löften om självförverkligande, som tar bort även den lilla gnutta humanism som byggts upp.

I en scen går Kalle till kyrkan för att beklaga sig, både över sin nedbrunna affär och sin son som enligt honom blivit tokig eftersom han skriver dikter. Kalle säger att han är förtvivlad och pastorn kontrar med "Förtvivlad? Vem är inte förtvivlad? Jag har försökt sälja min villa i fyra år – det går inte – jag kommer att förlora 200.000".

Den ende som porträtteras på ett sympatiskt sätt i filmen är Kalles son, Stefan. Stefan citerar den peruanske poeten César Vallejo och upprepar det som står i filmens förtexter – "Älskade vare de som sätter sig".

I filmens sista akt blir även människornas kollektiva skuld, i form av Förintelsen, återaktualiserad. Det är också i den sista akten som Roy Anderssons kritik av etablissemanget, inte minst av det socialdemokratiska partiet, blir som mest skoningslös.

Text: Sanjin Pejkovic (2015)

Läs mer om "Sånger från andra våningen" i Svensk Filmdatabas