Digitala filmarvet

Monica Zetterlund, Hasse Alfredson och Birgitta Andersson i Svenska Bilder.

Svenska Bilder

Tema/Kategori: Komedier genom tiderna

Årtionde: År 1960-1969

Hasse och Tages första film, där Alfredson jagar Monica Zetterlund, Birgitta Andersson jagar Alfredson, Lars Ekborg går hem med Andersson, Georg Rydeberg är gigolo, Ernst-Hugo Järegård revolutionär och Sif Ruud queer.


Spelfilm
År: 1964
Regissör: Tage Danielsson
Skådespelare: Hans Alfredson, Monica Zetterlund, Birgitta Andersson, Lars Ekborg
Längd: 106 min
Åldersgräns: 11 år

Boka filmen filmen för biografvisning genom oss.

"Spåret eller hoppa i?" "Vilket tycker du?" "Alla malla tjafs uti fiskamalajka... Det blir spåret, du. Hur vill du ligga?" "Om jag kan få lite högre under huvudet..." Birgitta Andersson stoppar handväskan under huvudet på Monica Zetterlund och lägger sig bredvid henne på rälsen över Lidingöbron.

I scen efter scen har Zetterlund sprungit för livet för att bli av med av Hans Alfredson, som sprungit för livet för att bli av med Andersson. Den försmådda Andersson har druckit så mycket att hon haft ihop det med Lars Ekborg, och nu är hon med barn och vill dö. När Zetterlund försöker argumentera för att livet är värt att leva, inser hon att det är lika bra att hon tar livet av sig hon också.

Alfredson däremot, är en sorglös man. I jakt på arbete praktiserar han på Firma Damhjälpen, som rycker ut när ensamma äldre damer snabbt behöver något romantiskt. Alfredson får kånkande på kulisser, champagne och dansk kaviar följa med Georg Rydeberg (som ser ut som Bela Lugosi) på ett uppdrag så krävande att mästaren efteråt råder sin elev att välja en annan bana: "Se på mig! En utsliten människospillra! I tjugotreårsåldern."

Andersson är också sorglös, när hon inte är med barn med Lars Ekborg. I en Chaplin-scen lagar hon middag i ett snabbköp, och äter den på ett bord av backar med en vit duk över. Zetterlund halvrappar i Brunkebergstunneln och rycker Andersson i knytblusen innan hon golvar henne. Lars Ekborg jobbar i en tioårsjubilerande Tati-fabrik där en festautomat sprutar serpentiner över honom och trycker på honom en partyhatt. Ernst-Hugo Järegård är en rytande revolutionär som sjunger Down by the Riverside på en smygfest i en Tati-villa.

Allt kan hända medan de kärlekskranska jagar varandra. Bilar kan hångla. Sif Ruud kan vara queer. En löparkör kan ha en skylt med texten "GYNNA SVENSK TELEVISION". Nakna män med vad som helst framför skrevet kan sjunga "Utan badbyxans bindande boja hälsar de svenske den friska natur". Det kan sitta symfoniorkestrar på bakgårdar, rånare kan dela upp syltkakor mellan sig och sybehörsaffärer kan vara bordeller med småländska blondiner. Snabbköp kan sälja konserver med "Apa i smör".

Sångnummer, skyltar och slapstick – Svenska bilder är gjord mellan revyerna Gröna Hund och Gula Hund, och är Svenska Ords första film. Upphovsmännen kan plötsligt röra sig över halva Stockholm, och massor av saker kan hända i hur snabb följd som helst. Och det är ju roligt. Men roligast av allt är att det syns hur mycket stumfilm Hasse och Tage har sett.

Recensenterna var mycket nöjda.

Aftonbladets Jurgen Schildt framhävde särskilt Tage Danielssons insats; om någon misstänkte att denne bildade Släpvagn i förhållande till Fyrtornet Alfredson så var det dags att ändra uppfattning: "'Gula Hund', hans fjäderlätta och helt igenom professionella regiarbete på China, gav oss tillfälle att revidera misstanken. Svenska bilder låter oss göra det en gång till. Bättre kan man nämligen inte iscensätta och disciplinera de galenskaper som resulterat i den roligaste svenska filmen sedan bondavsnitten i I rök och dans (1954). Som komiskt nummer är den naturligtvis oöverträffad i det svenska 60-talet. Samtidigt är det en film som utstrålar avspänning mera än anspänning, ömhet mera än infami. Någonstans hos landets roligaste tandem döljer sig ta mig tusan en mollton, en sky, ett hjärta."

Lasse Bergström, Expressen, lovordade Monica Zetterlund, Birgitta Andersson, Lars Ekborg och "fenomenet" Alfredson – "vänlig, bitsk, skånsk, nysande av goda infall". Genom att tydligt visa sin egen glädje i de komiska situationerna, skrev Bergström, dubblerade Alfredson åskådarens glädje, och hans avvikelser från manus spridde "ett skimmer av lycka, som är obetalbart därför att man så sällan återfinner det hos skådespelare som vaknat till insikt om att de kan sitt yrke och inte drömmer".

Text: Nina Widerberg (2015)

Läs mer om "Svenska Bilder" i Svensk Filmdatabas