Digitala filmarvet
Seppan (1986), av Agneta Fagerström Olsson.

Sverige och världen

Frågan om Sveriges relation till övriga världen har sällan varit så aktuell idag. När flyktingströmmarna i världen är de största sedan andra världskriget sätts vår medmänsklighet på prov. Genom vårt filmarv kan vi se hur vi i Sverige tidigare har reagerat när världen kommit in i våra liv. Under rubriken ”Sverige och världen” presenterar vi film ur den svenska filmhistorien som ur olika perspektiv skildrar Sveriges möte med omvärlden, och vice versa.

Du hittar alla filmer på temat "Sverige och världen" här. Alla filmerna går att boka för biografvisningar. Vartefter filmer med koppling till temat blir klara läggs de till i listan.

Den svenska filmhistorien har övervägande varit majoritetens berättelse. Andra grupper i samhället har ofta marginaliserats eller uteslutits och om de förekommit är det inte ovanligt att de har presenterats fördomsfullt eller rasistiskt. Positiva undantag finns förstås. Det finns också filmer som inte berättar om ett isolerat Sverige, utan de som vidgar blicken och visar hur Sverige påverkas av och är en del av en större värld. De görs framför allt från 60-talet och framåt.

Digitaliseringen av filmarvet innebär ett fantastiskt tillfälle att gå igenom och omvärdera filmhistorien. Vi kan lyfta fram filmer på nytt, i nya sammanhang.

Bland de filmer som vi hittills har digitaliserat finns en rad filmer som ur olika perspektiv berättar om när Sverige möter världen och vice versa. Flera behandlar andra världskriget. Hampe Faustman berör i Främmande hamn (redan 1948) svenskarnas skuld efter kriget, Suzanne Osten berättar om Sverige under kriget i sin debut Mamma (1982) och Agneta Fagerström Olssons till stora delar självbiografiska Seppan (1986) handlar om en liten ort utanför Stockholm dit arbetare från ett krigsdrabbat Europa hamnat och lever tillsammans.

Under 70- och 80-talen kom ett antal filmer som skildrade 60- och 70-talens arbetskraftsinvandring. Johan Bergenstråhle berättar i Jag heter Stelios (1972) om en grekisk man som försöker hitta en tillvaro i Sverige och Marianne Ahrne skildrar i Frihetens murar (1978) en argentinsk politisk flyktings möte med Sverige.

Andra filmer behandlar mer direkt politiska händelser, såsom Baltutlämningen (1970) av Johan Bergenstråhle och Den vita sporten (1968) av Grupp 13 (Roy Andersson, Bo Widerberg, Kalle Boman med flera).

Även om nämnda filmer skiljer sig på många sätt har de en sak gemensamt – de skildrar ett Sverige som inte existerar isolerat utan möter och påverkas av omvärlden. I bästa fall ger de oss en förståelse för vår historia, och vår samtid.

Text: Lova Hagerfors (2015)

Skriv ut