Filmpedagogik

Glasblåsarns barn

Glasblåsarns barn är en tidlös, spännande och vacker saga – och samtidigt en hyllning till såväl filmkonsten som till det allra viktigaste.

 

 

Syskonen Klas och Klara blir bortrövade till Härskaren och Härskarinnan i Önskestad. Här kan de få allt de ber om och de har inga minnen av sitt tidigare fattiga men harmoniska  liv eller av sina biologiska föräldrar. Ändå är det någon som krossar glas om nätterna. Vem? Varför? Och hur ska hen straffas?

 

En klassisk saga ...

Marias Gripes berättelse Glasblåsarns barn (1964) är i många avseenden en klassisk saga om två syskon som blir bortrövade till ett land där ingen kärlek finns, berättad i en karg och uttrycksfull stil och med inslag av häxor, spådomskonst och övernaturligheter.

 

 Men vid närmare betraktelse finns här ingen ren ondska eller godhet, utan människorna är snarare offer för olyckliga omständigheter och gör så gott de kan och förstår inte alltid när de gör någon illa.

 

... och en hyllning till filmkonsten

I Anders Grönros filmversion (1998) har Maria Gripes saga blivit en suggestiv, expressionistisk film med inslag av skräck men också av kärlek och försoning. Här tas filmens många konstnärliga möjligheter verkligen tillvara och sagan om Klas och Klara, deras fattiga föräldrar, de rika men olyckliga Härskaren och Härskarinnan samt de två häxorna Milda och Nana blir till en hyllning till filmkonsten.

Skriv ut