Filmpedagogik

Hugo och Josefin

Hugo och Josefin är en barnfilmsklassiker som känns lika aktuell och gripande i dag som när den hade premiär för snart 50 år sedan.

Hugo och Josefin är en sensuell och poetisk film som är visuellt vacker men för den skull inte idylliserar barndomen utan tvärtom låter huvudpersonen Josefin vara både arg, ledsen, rädd och sprudlande glad. Genom att vi ser allt som händer genom Josefins ögon blir filmen till ett redskap för att visa upp barnets inre värld; fantasier, drömmar och tankar färgar av sig på duken. Få filmer är så stimulerande, för såväl förnuft som känsla, som Hugo och Josefin.

 

Skildring av barndomens himmel och helvete

Filmklassikern Hugo och Josefin kom till i en tid då man ifrågasatte invanda föreställningar om barndom och barnkultur. Det fanns en stor efterfrågan på mer verklighetstrogna och mindre idylliserade skildringar för en ung publik.

 

Kjell Gredes filmatisering av Maria Gripes tre böcker om vänskapen mellan Hugo och Josefin kan ses som ett svar på den efterfrågan. Tidlös, vacker och med en osviklig solidaritet med det utsatta och senisitiva barnet har den hyllats alltsedan den hade premiär 1967 och anses av många vara den bästa svenska barnfilmen genom tiderna.

Skriv ut