Cinemateket
Rälsenären, Buster Keaton Rides Again, Film

Rälsenären, Buster Keaton Rides Again, Film

Originaltitel: The Railrodder, Buster Keaton Rides Again, Film

Regi: Gerald Potterton, John Spotton, Alan Schneider

Det går inte längre att köpa biljetter till denna föreställning

Ända in på ålderns höst visade Buster Keaton prov på vågade stunts och outtröttlig experimentlusta. Se honom återvända till spåren i Rälsenären – vars inspelning fångas i Buster Keaton Rides Again – och prova nya vägar i avantgardistiska Film, med manus av Nobelprisade dramatikern Samuel Beckett.

Filmfakta

Originaltitel: The Railrodder, Buster Keaton Rides Again, Film
Regi: Gerald Potterton, John Spotton, Alan Schneider
Medverkande: Buster Keaton
År: 1965
Land: Kanada, USA
Format: 35mm, DCP
Längd: 28 min, 55 min, 20 min
Dialogspråk: engelska, utan dialog
Text: utan dialog, svensk text, utan text
Åldersgräns: Tillåtna från 15 år

Rälsenären, Buster Keaton Rides Again, Film ingår i temat

Buster Keaton

Medan 1920-talet för Buster ”The Great Stone Face” Keaton var en glansperiod måste nog 30-talet ses som en långdragen utförsbacke såväl konstnärligt som privat. Det var dock inte – som för somliga andra Hollywoodstjärnor – den tekniska övergången till ljudfilmen som var Keatons främsta problem. Tvärtom ansågs han ha en vacker basröst som lämpade sig väl för dialog. Istället var det hans oförmåga att sköta ekonomi, hälsa och relationer som småningom förstörde en strålande karriär. Efter att den numera klassiska inbördeskrigskomedin Så går det till i krig hade floppat fullständigt inskränktes Keatons konstnärliga frihet avsevärt, och när han 1928 skrev kontrakt med filmjätten MGM förvandlades han med ett penndrag från filmskapare till skådespelare. Medan han tidigare skrivit manus, regisserat och spelat huvudrollen fick han nu bara agera framför kameran. Keaton var omvittnat frustrerad över att behöva spela in farsartade filmer – ”life is too serious to do farce comedy” – och sjönk ner i alkoholism, uteblev från kostnadskrävande inspelningsdagar och skuldsatte sig upp över öronen. Till slut fick han sparken från MGM och försörjde sig på kortfilmsproduktion åt lågbudgetbolaget Educational Pictures. Vändpunkten kom 1940 när Buster Keaton ingick sitt tredje och, enligt honom själv, enda lyckliga äktenskap. De kommande åren for han på varietéturnéer, fick en rad karaktärsroller och gjorde en berömd cameoroll som den tystlåtne bridgespelaren i Billy Wilders Sunset Boulevard. Men det var inte förrän den inflytelserika filmkritikern James Agee år 1950 i essän Comedy’s Greatest Era utsåg honom till en av världens främsta komiker som Keaton fick sin stora och välförtjänta comeback. Nu fick han en egen tv-show och en fantastisk, om än liten, roll i Charlie Chaplins Rampljus. Framförallt började Keatons tjugotalsfilmer grävas fram ur dammiga förråd. Exempelvis fyndade skådespelaren James Mason, som 1957 köpte Keatons tidigare hus i Beverly Hills, en hel hög med bortglömda filmrullar som restaurerades och visades för en entusiastisk publik världen över. Höjdpunkten i Buster Keatons krokiga karriär kom på Venedigs filmfestival 1965, då han tårögd mottog stående ovationer för rollen som O i Alan Schneiders surrealistiska Film. En kortfilm med manus av samme Samuel Beckett som i Buster ”The Stone Face” Keaton en gång funnit inspiration till sin i särklass mest kända figur: Godot. Text: Malena Janson, fil. dr. i filmvetenskap, skribent och föreläsare
Läs mer om temat

Skriv ut