Cinemateket
Frihetens första dag

Frihetens första dag

Originaltitel: Pierwszy dzien wolnosci

Regi: Aleksander Ford

Det går inte längre att köpa biljetter till denna föreställning

Fem polska soldater på väg hem från ett fångläger träffar på en tysk familj i en sönderbombad stad. Inspirerad av sina filmskoleelevers framgångar ville Ford göra en vital och kraftfull film om heder, skuld och förlåtelse, men till skillnad från dem enligt rådande ideologi. Som förfilm visar vi Fords kortdokumentär Majdanek – Europas begravningsplats – den första filmen om förintelsen, inspelad medan regissören var med i Röda armén. Visningen inleds av Artur Szulc, författare till I skuggan av Auschwitz: förintelsen 1939–45.

Förfilm: Majdanek – Europas begravningsplats (Majdanek – cmentarzysko Europy), 1945, 24 min, 35 mm (Filmoteka Narodowa).

Filmfakta

Originaltitel: Pierwszy dzien wolnosci
Regi: Aleksander Ford
Medverkande: Tadeusz Lomnicki, Beata Tyszkiewicz, Mieczyslaw Stoor
År: 1964
Land: Polen
Format: 35 mm (Filminstitutet)
Längd: 1 tim 33 min
Dialogspråk: Polska
Text: Svensk text
Åldersgräns: Tillåten från 15 år
Läs mer om ”Frihetens första dag” i Svensk Filmdatabas

Frihetens första dag ingår i temat

Aleksander Ford – Den polska filmens mentor

Aleksander Ford var en av de viktigaste personerna inom 1900-talets polska film. Från en unik position byggde han upp den polska filmindustrin efter andra världskriget, och han var lärare och mentor åt bland andra Andrzej Wajda och Roman Polanski på filmskolan i Lódz. Hans filmer sågs av miljoner polacker och vann priser vid internationella filmfestivaler. Men han skaffade sig också många fiender.
Som stalinist vägrade Ford tjänstgöra i den polska armén, tog värvning i den polska divisionen av Röda armén, spelade in den första filmen om förintelsen, Majdanek – Europas begravningsplats, och blev vid krigets slut ansvarig för Polens biografer, filmdistribution och filmpedagogik. Han censurerade den första polska filmen efter kriget, Antoni Bohdziewiczs 2x2 = 4, drog på sig kollegors vrede och avskedades, fick sina filmer censurerade av sin ersättare för att han ville skildra Warszawas ghetto men tilldelades en professur på filmskolan i Lódz. Hans inflytande på den första generationen polska efterkrigsregissörer kan inte underskattas, samtidigt som han såg till att Wajdas Aska och diamanter inte visades i Cannes, då han ansåg den vara politiskt tvetydig.
När Nikita Chrusjtjov tog avstånd från stalinismen försvann de privilegier Ford hade åtnjutit i egenskap av rättrogen. Än värre blev det 1968, under Polens politiska kris och den våg av antisemitism som följde. Hans tio år gamla film Ósmy dzien tygodnia förbjöds och när han vägrade ta avstånd från filmen och dess ideologiska misstag kastades han ut ur kommunistpartiet, svartlistades och fick se sitt namn struket ur rullorna. Han lämnade Polen, försökte starta om på nytt i Israel, men hamnade i Västtyskland och Danmark innan han ensam, övergiven i exil, tog sitt liv i USA 1980.
Med en av sina tidigaste filmer, Legion ulicy från 1932, ville den unga stalinisten Ford visa vilken funktion filmen kunde ha i samhället. Den kritikerrosade filmen tjänade som modell för hans senare verk: ”Film är ingen kabaré, det är en skola.” Inspirerad av den sovjetiska filmen och senare neorealisterna ville han med filmen förändra Polen. Det lyckades han inte med, men han blev en av de främsta skildrarna av landet och dess historia.

Text: Danial Brännström

Retrospektiven genomförs i samarbete med Polska institutet.
Läs mer om temat

Skriv ut