Cinemateket

Hammer Films

Vid sidan av Alfred Hitchcock, Monty Python, Ealing-komedier och allvarliga diskbänksdramer är produktionsbolaget Hammer en av de mer tongivande grenarna inom brittiska filmindustrin. Framförallt hade bolaget stor framgång med sina gotiska lågbudgetrysare som influerat och inspirerat många efterkommande filmskapare och konstnärer. Hammer Film Productions, även känt som Hammer Films, grundades redan på 1930-talet av producenten och skådespelaren William Hinds (som döpte bolaget efter sitt artistnamn Will Hammer, efter området Hammersmith i London där han bodde), men det var först på 50-talet som produktionsbolaget började utmärka och profilera sig som det skräckfilmsbolag det är känt som idag. I och med televisionens inträde svängde Hammer över till att göra nästan enbart skräck – filmer som inte fick visas på tv. Ett klokt val och ett ekonomiskt framgångskoncept, då filmerna plockades upp av distributörer över hela världen, inte minst i USA. Första fullträffen kom 1955 med Xperiment Q, som blev en oväntad succé, och strax därefter producerade Hammer sina första färgfilmer: Frankensteins förbannelse och I Draculas klor. Båda rönte stora framgångar, och Hammer fick sina stjärnor i Peter Cushing och Christopher Lee. Att filma blod och groteskerier i färg förstärkte lockelsen av filmerna. Tidigare hade blod på film nästan alltid varit i svartvitt – hos Hammer var blodet klarrött. Förutom sci-fi och gotisk skräck med klassiska monsterfigurer producerade Hammer även en rad filmer i andra genrer – äventyrsdramer i förhistorisk miljö (Giganternas kamp), erotiska vampyrrysare (Karnstein-triologin) och psykologiska thrillers i Hitchcock-anda med oväntade vändningar (Ett skri av fruktan). Flera av filmerna spelades in i och omkring den herrgård utanför London som produktionsbolaget köpt för att slippa dyra studiokostnader. Huset och dess omgivningar kom, med Bernard Robinsons scenografi och Jack Ashers foto, att bli en del av ”the Hammer look”. Under sina mest framgångsrika år dominerade Hammer helt världsmarknaden för skräck- och monsterfilm, vilket medförde stora finansiella framgångar. Men under slutet av 60-talet började allt fler bolag göra skräckfilm, och filmer som Night of the Living Dead (1966) och Motorsågsmassakern (1974) tänjde på gränserna med mer explicita skräckscener som bidrog till att splatter blev ”det nya svarta”. Sista filmen som spelades in av Hammer Film Productions var En dam försvinner (1979), en nyinspelning av Alfred Hitchcocks klassiker från 1938. Men 2007 köptes bolaget av en holländsk investerare och har nu åter börjat producera skräckfilm, däribland Let Me In – den amerikanska versionen av Låt den rätte komma in – och publiksuccén The Woman in Black. Vi visar fem Hammer-klassiker som speglar bolagets bredd. Text: Tora Berg