Cinemateket

Marie Epstein – Regissör, författare, arkivarie

Marie Epsteins betydelse för filmens konstnärliga utveckling och bevarandet av dess historia brukar oftast nämnas i relation till två män. Hon arbetade som manusförfattare, regiassistent och skådespelare vid sin bror Jean Epsteins estetiska filmexperiment och var filmrestaurerare vid Cinémathèque Française under Henri Langlois. Men hennes verksamhet som filmskapare är mindre uppmärksammad.
I början av 20-talet träffade Marie Epstein Jean Benoît-Lévy och tillsammans skulle de göra filmer som var radikala i sitt sociala och politiska engagemang, men också i hur de skildrade barn. Epstein och Benoît-Lévy gjorde ett tiotal filmer från slutet av 20-talet. Influerade av tidens strömningar bär deras tidiga filmer drag av impressionismen, och de senare av poetisk realism. Det som framför allt utmärker filmerna och gör dem så slagkraftiga är emellertid den lyhördhet och den respekt med vilka de skildrar barnen i huvudrollerna. ”Man måste vara smartare än ni, jag och hela direktionen tillsammans för att förstå vad som händer i ett barns huvud”, säger Mady Berry i Dansens döttrar, en replik som lika gärna skulle kunna vara regissörernas. I stället för att tro sig förstå barndomen närmar de sig den med försiktighet, väl medvetna om dess komplexitet och intensitet.
Duons gemensamma arbete fick ett tragiskt slut i och med andra världskriget. Jean Benoît-Lévy flydde, medan Marie Epstein blev kvar och engagerade sig inom Franska sektionen av Arbetarinternationalen och Röda korset. 1944 arresterades syskonen Epstein av Gestapo, men lyckades undkomma deportering till Auschwitz. Marie Epstein var 95 år när hon gick bort 1995.

Text: Stefan Ramstedt