Cinemateket

Setsuko Hara

Setsuko Hara var filmstjärnan som i sina rollgestaltningar förkroppsligade den moderna japanska kvinnan efter andra världskriget. 1963, när hon var 43 år, chockade och förargade hon dock önationen genom att kalla till presskonferens och meddela att hon tänkte dra sig tillbaka. Efter det gjorde hon inte något offentligt framträdande eller gav någon intervju under resten av sitt långa liv. Dessutom hade hon mage att säga att hon aldrig tyckt det varit särskilt roligt att skådespela utan bara sett yrket som ett sätt att försörja familjen.
Under en karriär som varade knappt 30 år från det att hon som 15-åring debuterade spelade hon i nära 100 filmer. Under den japanska filmens guldålder på 50-talet arbetade hon med flera av de främsta regissörerna, bland dem Akira Kurosawa, Keisuke Kinoshita och Mikio Naruse, men mest känd blev hon – i synnerhet utanför Japan – för de sex filmer hon gjorde med Yasujiro Ozu. I hans lågmälda nutidsdramer om familjer i lägre medelklassen spelar hon ofta en ung levnadsglad kvinna som måste böja sig för omgivningens krav och ge upp sin självständighet.
Samarbetet inleddes med Sent om våren, som också var den första filmen i Ozus och hans manusförfattare Kogo Nodas informella ”Noriko-trilogi” (som följdes av Tidigt om sommaren och Föräldrarna, där hon också spelar rollfigurer med detta namn). I Sent om våren vill Noriko helst fortsätta leva sitt eget liv med sin professor till pappa, spelad av Chishu Ryu som ofta fick göra älskvärda fadersgestalter för Ozu, men går till slut med på att gifta sig när han förmåtts ljuga för henne att han tänker gifta om sig. I Sent om hösten som de gjorde ett decennium senare var det Hara som fick spela den ensamstående föräldern som, ivrigt påhejad av den döda makens manliga vänner, med en liknande taktik förmår dottern att ”gå som brud” till en annan familj.
I Föräldrarna, av många ansedd som Ozus bästa film och den enda som distribuerades på svenska biografer, är Noriko en ung barnlös änka vars make aldrig kom hem från kriget. Hon är den enda som bryr sig om sina åldrade svärföräldrar, som rest till Tokyo bara för att upptäcka att deras självupptagna barn inte har tid för dem. Två veckor innan filmen började spelas in hade Hara fått se sin egen bror, som arbetade som filmfotograf, förolyckas under en inspelning.
Efter det Garbo-liknande tillbakadragandet till sitt hus i Kamakura, där hon avvisade alla oanmälda besökare – och då hon också släppte namnet Setsuko Hara som filmbolaget hittat på och återgick till att bara vara Masae Aida igen – förekom spekulationer om att det berodde på Ozus nyliga död eller hennes egen hälsa, men hur det låg till lär vi aldrig få veta. Liksom Ozu gifte hon sig inte och fick inga barn, och förblev således ”Den eviga oskulden”, som var hennes tillnamn i Japan. Hon gick inte på Ozus begravning och vägrade senare medverka i en dokumentär om honom. Vi kan bara likt animatören Satoshi Kon drömma om att få höra hennes egen berättelse. I hans långfilm Millennium Actress knackar två dokumentarister på hos en tillbakadragen filmstjärna, inspirerad av både Hara och Hideko Takamine, och släpps in.

Text: Per Sundfeldt, redaktör för Svensk Filmdatabas

Retrospektiven genomförs i samarbete med japanska ambassaden och Japan Foundation. Notera att fem av filmerna visas kostnadsfritt!