Varför restaurera filmen digitalt?

Nuläge

Till 2014 beviljade Regeringen Svenska Filminstitutet 40 miljoner kronor för att påbörja arbetet med att digitalt reproducera det svenska filmarvet. Pengarna räcker till ca 500 filmer, vilket bara är en del av filmarvet. Därför beslutade Regeringen under hösten 2017 att höja det permanenta anslaget till Filminstitutet från och med 2019, så att den digitala reproduktionen kan fortsätta som ordinarie verksamhet i samma omfång som under de första fem åren.

2023 byter vi namn från "digitalisering" till "digital reproduktion" för att bättre beskriva vad det är vi gör. Filminstitutet har sedan 2013 använt termen ”digitalisering” för att benämna processen där analoga film blivit digitalt tillgänglig. I takt med den digitala utvecklingen av samhället har dock termen kommit att syfta till allt fler och större aspekter i vår samtid såsom genomgripande förändringar av arbetssätt och affärsmodeller med anledning av digital teknik. Innebörden av”digitalisering” har blivit alltmer mångtydig och det finns ett tydligt behov av att hitta en term som särskiljer metoder för överföring av information från analog till  digital form från en bredare tolkning av termen ”digitalisering”. Av den anledning använder Filminstitutet nu termen ”digital reproduktion” för att benämna det komplexa tolkningsarbete där analog film återskapas i digital form och termen ”digitisering” för att benämna maskinell överföring såsom skanning.

Halvvägsapport januari 2017

Drygt halvvägs i digtialiseringsprojektet 2014-2018 presenterade Filminstitutet rapporten ”Digitaliseringen och tillgängliggörandet av det svenska filmarvet”, om resultatet hittills och möjligheter och utmaningar framåt. Rapporten lämnades över till kulturdepartementet 20 januari 2017. Läs rapporten här.

Frågor och svar om digital reproduktion 

Varför behöver filmarvet reproduceras digitalt?
Det finns två svar på den frågan: på grund av hot, och på grund av möjligheterna.

Filmerna måste reproduceras digitalt för att överhuvudtaget kunna ses. Nu när biograferna övergått till digital teknik kan alla äldre filmer som bara finns i analog form (35 mm-kopior) inte längre visas om de inte reproduceras digitalt. De allra flesta biografer har gjort sig av med de analoga projektorerna när de digitaliserat, och för de få som har kvar är reservdelar och service ett snabbt växande problem.

Men digital reproduktion av filmarvet ger också aldrig tidigare skådade möjligheter att verkligen göra filmhistorien tillgänglig – fram tills början av 2010-talet har den främst funnits på analoga kopior och då bara kunnat visas på biograf. Om filmerna reproduceras digitalt kan de visas på webben, dvd, tv, alla digitala biografer och alla framtida mediaformer, med hög kvalité.

Även om det kommer att ta tid handlar det kort sagt om en historisk möjlighet att göra kulturarvet tillgängligt i stor skala.

Vilka filmer handlar det om?
I princip allt som gjorts fram till idag – från stumfilmer till filmer från för några år sedan. I Filminstitutets arkiv finns 2600 svenska långfilmer och över 6700 kortfilmer.

Varför måste det göras nu?
EU-kommissionen och arkivvärlden har beräknat att man framöver kommer att ha under en begränsad period tillgång till utrustning för att genomföra storskaliga digitaliseringsprojekt. Efter detta är tillgången kritisk vad gäller bland annat service och reservdelar. Även kompetens kan bli ett problem, och kostnaderna kan också bli väsentligt högre. Men, 2018 ser förutsättningarna ljusare ut än bara för ett par år sedan, marknaden för filmarvsfilm har förändrats på vissa områden.

Vad kostar det?
Att digitalt reproducera hela arkivet i samma takt och i samma höga kvalitet som under de första fem åren beräknas kosta 300 miljoner kronor.

Men en hel del äldre svenska filmer finns ju redan utgivna på dvd?
Ja, men en mycket liten del av alla filmer, och dessa är i många fall bara skannade i lägre upplösning, vilket räcker för DVD. För att filmerna ska kunna visas på biograf krävs högre kvalitet. Man bör också ta höjd för framtida visningsformat vi ännu inte känner till. Denna digitala reproduktion skulle även följa internationella arkivrekommendationer gällande hur den digitala reproduktionen går till.

Varför bör allt digitalt reproduceras?
Idén med ett arkiv är att tillgängliggöra för samtiden och att bevara för framtiden. All historisk erfarenhet visar att samtiden inte alltid vet vad som blir intressant för eftervärlden. Det är enligt vår uppfattning en självklarhet att hela filmarvet ska vara tillgängligt och brukas i såväl Sverige som i andra länder.

När filmerna reproduceras digitalt, hur blir de då tillgängliga?
Filminstitutets arkiv bevarar den svenska filmhistorien, men filmerna ägs av olika rättighetsinnehavare. Hur varje enskild film distribueras är därför beroende av rättighetsinnehavarna. Filminstitutet har skrivit avtal med en rad rättighetsinnehavare om att få distribuera filmerna till biografer, för öppna och slutna visningar. Och samarbeten pågår löpande mellan Filminstitutet, rättighetsinnehavare och distributörer för att distribuera filmer även i andra visningsfönster, så som dvd, tv och vod. Filminstitutet arbetar aktivt för att de digitalt reproducerade filmerna ska kunna nå publiken, i olika visningsfönster. Och vartefter filmer blir digitalt reproducerade blir alltfler filmer tillgängliga i olika fönster.

Vad sägs internationellt?
EU-kommissionens experter och det nätverk med bransch och filmarkiv världen över som Filminstitutet är en del av har framfört samma resonemang som Filminstitutet kring den digitala reproduktionen. I EU-kommissionens rapport Challenges of the Digital Era for Film Heritage Institutions (december 2011) skriver man att "the window of time when digitization is possible at reasonable costs and with realistic expectations of obtaining reasonable quality, has already started closing" (s 27), och senare i rapporten slås fast att "the window of opportunity for such mass digitization projects is already closing, and it is not realistic to assume that it will last more than 7-10 years". 2017 ser förutsättningarna ljusare ut, marknaden för filmarvsfilm har förändrats på vissa områden.

Finns det liknande initiativ i andra länder?
Ja. I Finland har filmarkivet tilldelats 1 miljon Euro årligen utöver det ordinarie anslaget för att börja digitalisera det finska filmarvet för biografbruk. British Film Institute har i sin plan för 2012-17, "Film Forever", som en av tre strategiska punkter tillgängliggörande av hela det brittiska filmarvet, såväl för biografvisning som via andra plattformar och visningsfönster. Under en första femårsperiod kommer man att digitalisera sammanlagt 10 000 filmer. I Frankrike har 400 miljoner Euro avsatts för att digitalisera 10 000 filmer under en sexårsperiod.

De nya filmer som kommer nu och är helt digitala från början, vad gäller för dem?
De bevaras digitalt. För detta har helt nya rutiner utarbetats de senaste åren, för att se till att de får samma långsiktiga bevarande som de analoga filmerna som kan bevaras i hundratals år. Nu har Filminstitutet inte bara ett analogt arkiv utan även ett digitalt.

Vilka filmer finns på filmarkivet.se?
Utöver det stora projektet att digitalt reproduecra all svensk film finns sedan tidigare även filmarkivet.se. Där finns drygt 1600 kort- och dokumentär- och journalfilmer, reklamfilmer och andra typer av beställningsfilmer är digitalt reproduecrade i videoupplösning. Där finns även en rad klassiska stumfilmer. Alla filmer är gratis att se. Sajten är ett samarbete mellan Filminstitutet och Kungliga biblioteket.