Originalnegativet till I lifvets vår (Paul Garbagni, 1912) återfanns 2006 vid Cinémathèque Française i Paris. Copyright: Pathé 1912.

Bevarade och förlorade stumfilmer

Svensk Filmografi för stumfilmsperioden 1897-1931 omfattar 484 filmer, av vilka 223 finns bevarade, vissa dock ej i kompletta versioner. Detta betyder att närmare 55% av filmerna från denna period inte har överlevt till våra dagar.

Den stora anledningen till att så många filmer har gått förlorade är branden i Svensk Filmindustris lokaler i Vinterviken, i september 1941. Där förvarades alla originalnegativ till spel- och långfilmsproduktionen från stumfilmsepoken som producerats av antingen Svensk Filmindustri, dess föregångare Svenska Biografteatern, eller bolag som genom åren förvärvats eller införlivats i Svensk Filmindustri, d v s en överväldigande del av den svenska stumfilmsproduktionen.

Att så mycket som drygt 45% av filmerna från denna epok fortfarande finns kvar beror på att visningskopior fanns bevarade på annat håll när branden bröt ut; det gäller i synnerhet de mest kända och på tiden framgångsrika filmerna, av vilka det framställdes många kopior från negativen. Dessa har återfunnits i bl a maskinrum på biografer, hos privatsamlare och inte minst i utländska arkiv, där det fortfarande händer att filmer som ansetts förlorade dyker upp efter en sentida och korrekt identifiering.

Från dessa återfunna kopior har genom åren nya negativ kunnat framställas, från vilka nya visningskopior har gjorts så att filmerna åter blivit tillgängliga. I vissa fall har ett omfattande restaurerings- och rekonstruktionsarbete utförts, inte minst då ett nytt negativ framställts från flera olika kopiekällor, och för filmer som återfunnits i form av utländska distributionskopior från tiden har de ursprungliga svenska mellantexterna återskapats. På senare år har också återfunnit material digitaliserats och digitalt restaurerats. Det är också värdefullt när nitratkopior från tiden av redan bevarade filmer återfinns, eftersom nya analoga eller digitala restaureringar då kan göras som bättre återger originalets ursprungliga längd, bildformat, mellantexter och eventuella färger.

Observera att ovanstående gäller för de filmer som finns upptagna i Svensk Filmografi. Utöver dessa filmer producerades under stumfilmstiden en mängd korta dokumentär-, journal-, reklam- och informationsfilmer, såväl av Svensk Filmindustri (som inte förvarade negativen till dessa filmer i Vinterviken) som av ett flertal andra bolag. Hur många filmer som totalt producerades finns det idag inga uppgifter om, därmed inte heller något mått på hur stor del av dessa filmer som finns kvar eller som har gått förlorade.

Bland de senast återfunna stumfilmerna finns Gränsfolken (1913), som 2009 återfanns av Filmoteka Narodowa i Warszawa och Karusellen (1923) som samma år upptäcktes vid Gosfilmofond i Moskva. Året därpå meddelade Cinémathèque française i Paris att de återfunnit Komtessan Charlotte (1912), och 2015 återfanns tidigare förlorade avsnitt ur Balettprimadonnan (1916) hos Filmoteca Española i Madrid. 2017 erhöll filmarkivet en kopia av Flickorna på Solvik (1926) i en deposition från en privatperson, och samma år meddelade CNC i Bois d'Arcy utanför Paris att en kopia av Judaspengar (1915) återfunnits, och som kommer att restaureras under 2018.

Eftersom mer än hälften av alla filmer gått förlorade är alla svenska stumfilmer som kan återfinnas av största intresse för oss.

Nedan följer listor över bevarade respektive förlorade stumfilmer upptagna i Svensk Filmografi.