Ljud
Zozo, Josef Fares, 2005, © Memfis Film
Ljud
Kort begreppsförklaring
Ljudet i en film har en mångfasetterad funktion: dialog, musik, ljudeffekter och berättarröst. Ett viktigt begreppspar för att tala om filmljud är diegetiskt och icke-diegetiskt ljud. Det diegetiska ljudet är det som ”hörs” av dem som finns i scenen till skillnad från det icke-diegetiska som är de ljud som rollfigurerna inte kan höra, det som finns utanför filmens egen värld. Exempel på icke-diegetiskt ljud är bakgrundsmusik och berättarröst av den sort som brukar kallas ”the voice of God”, en allvetande röst som rollfigurerna inte hör.
Många gånger är studiet av ljudanvändning det som får elever att sätta ord på hur något berättas. Genom att omväxlande se filmsekvenser med och utan ljud får de syn på ljudets många funktioner.
Mer om ljudets historia
Det är lätt att tänka på film som rörliga bilder, men ljudet är minst lika viktigt som bilden. Film är inte bara ett visuellt medium utan ett audiovisuellt. Tack vare ljudet kan en scen bli komisk, spännande, dramatisk eller otäck. Redan på stumfilmstiden användes musik vid filmvisningarna för att skapa känslor, stämningar och miljöer, väcka associationer, göra ljudeffekter och knyta samman händelser eller karaktärer. Ibland var det en hel orkester som spelade, ibland bara en pianist. Ljudfilmen, det vill säga film med ett synkroniserat ljudspår, kom i slutet av 1920-talet. Den film som brukar kallas den första svenska ljudfilmen, Säg det med toner (1929), innehöll inte talad dialog utan replikerna framfördes med mellantexter, som i stumfilmer. Däremot hade den sång och musik på ljudspåret.
Filmljud består av olika element. Tal kan vara antingen dialog eller berättarröst. Utöver tal finns också musik och ljudeffekter. Med ljudeffekter menas allt pålagt ljud, vilket också kan innebära realljud som exempelvis ljudet av fotsteg, pistolskott eller en vinande vind.
Med ljudfilmens genombrott ökade efterfrågan på svensk film i Sverige. Eftersom svenska distributörer textade utländsk film blev svensk film en möjlighet att se och höra film på svenska. Den talade dialogen med röstkvalitet, tonfall och sociolekt spelar en stor roll för vilket intryck en film och dess karaktärer gör på publiken. Edvard Persson blev under 1930-talet stor filmstjärna genom sin stadiga skånska i tal och sång.
Realljud kan förstärka en stämning, så som de springande stegen som ekar i trappor och korridorer som följs av barngråt i inledningen av Hets (1944). Användningen av musik och ljudeffekter blev en integrerad del av filmen, exempelvis i Arne Sucksdorffs Oscarsbelönade dokumentär Människor i stad (1947) där musik och ljud samverkar med rörelserna i bilderna och klippningen för att skapa olika rytmer.
Filmmusik kan fylla flera funktioner. Den kan skapa en stämning eller en miljö, ange en tid eller en geografisk plats, väcka tematiska associationer eller knytas ihop med karaktärer. Den kan fungera ironiskt, i kontrast med vad som visas, eller underbygga och förstärka det som syns i bild. Väldigt ofta associeras en film med sitt musikspår, som Björn Isfälts musik till Bröderna Lejonhjärta (1977) eller Ulf Dagebys till Ett anständigt liv (1979), men också Jennie Löfgren och Anders Herrlins musik till Beckfilmerna (2006-2009) - kanske mindre känd men inte mindre distinkt.
Man skiljer på diegetisk och icke-diegetiskt ljud. Diegetiskt ljud är sådant ljud som har sitt ursprung i filmens värld – högtalare i ett vardagsrum eller en bil, knattrandet på en dators tangentbord, en hund som skäller. Ljudkällan måste inte synas i bild, men skall finnas någonstans i samma värld som karaktärerna. Icke-diegetiskt ljud är sådant ljud som inte kan höras av de som är i filmen. Ibland växlar ljudet från diegetiskt till icke-diegetiskt, som i scenen i Fucking Åmål (1998) där huvudpersonerna Agnes och Elin skall lifta till Stockholm och börjar kyssas i bilen. I det ögonblicket övergår musiken från diegetisk till icke-diegetisk, precis när refrängen till Foreigners ”I Want to Know What Love Is” kommer. Volymen höjs men det är också en kvalitetsskillnad – musiken tycks fylla rummet snarare än bara komma från bilens högtalare. På så vis kan musiken understryka hur något viktigt händer, kommunicera känslor och även förtydliga eller kommentera vad som händer.
Ljuddesignen är en viktig del av en films identitet. I Låt den rätte komma in (2008) dubbades Lina Leanderssons röst för att skapa en kontrast mellan hur Eli ser ut (som en flicka) och hur Eli låter (som en 200 år gammal vampyr). Filmen innehåller också ljudeffekter när Eli äter för att ge ett intryck av något djuriskt eller omänskligt. Musiken däremot är mestadels romantisk och påminner om att filmen inte i första hand är en skräckfilm utan en film om ung kärlek mellan utstötta.
Klicka nu på ett av klippen under Ljud och arbeta utifrån handledningen till varje klipp.
Se fler begreppsförklaringar i vårt Filmlexikon: