Filmkunnighet

Bröderna Mozart, Susanne Osten, 1986, © Stiftelsen Svenska Filminstitutet

Svenska Filminstitutet arbetar med att öka filmkunnigheten hos barn och unga.

Filmpedagogiskt arbete har under lång tid präglats av vad som brukar rubriceras som Se Samtala Skapa. Dessa begrepp motsvarar tre kompetensområden som vi behöver för att bli filmkunniga – kulturell, kritisk och kreativ kompetens. Materialet tar i sina fem lektionsupplägg fasta på de två första genom att eleverna får lära sig om filmhistoria, se filmklipp och svara på frågor samt diskutera vad de hör, ser och upplever.

Begreppet filmkunnighet ingår i begreppet MIK, medie- och informationskunnighet, som är ett samlingsnamn för kompetenser som krävs för att bygga ett demokratiskt samhälle med delaktiga medborgare. Filmkunnighet handlar om vikten att förstå filmens uttryck, sammanhang och språk. Det bidrar med en kompetens att uttrycka sig på fler sätt än det textbaserade språket. Tolkning av film är så mycket mer än att förstå filmen utifrån handlingen. Genom att förstå hur något berättas audiovisuellt - hur budskap förs fram - blir eleverna mer filmkunniga. Det innebär att de kan uttrycka sig kring vad de ser och hör. Att öva sin filmkunnighet är en demokratisk fråga, men det handlar också om bildning.

Filmhistorien ger möjlighet att få förståelse för hur andra har och har haft det, vilket är en väsentlig del av att vara människa. Den existentiella dimensionen av film är oöverskådlig. Det innebär ett fantastiskt äventyr att få kliva in i olika berättelser och världar. Den audiovisuellt berättade historien har en mäktig känslomässig, politisk och intellektuell kraft som alla borde har rätt att uppleva och lära av.