Angela Bravo skildrar sin uppväxt med en livstidsdömd pappa med hjälp av intervjuer med sin pappa, sina systrars återblickar samt iscensatta sekvenser som beskriver upplevelsen av stängda utrymmen. Det är en film om att bära någon annans skam, om de praktiska och känslomässiga svårigheterna i att kommunicera med en fängslad förälder, om kollektiv bestraffning och det utanförskap det medför i det dagliga livet.