Tioårige Michele bor med sin familj i en liten fattig by i 1970-talets Syd-Italien. Michele upptäcker en dag en pojke som är fången i en jordkula utanför byn. Trots sin rädsla dras Michele till hålan med den stackars pojken och de får efterhand alltmer kontakt. Det visar sig så småningom att människor i Micheles närhet har med pojkens öde att göra. ”Jag är inte rädd” är en film som i oändligt vackra bilder berättar en saga – i en tradition som hämtar gods från grekiska ödesdramer – om vilket pris solidariteten kan ha, och som ställer frågor om vad det är som händer när barnets känsla för rättvisa trampas på av vuxenvärlden.

, 15