Debuterande långfilmsregissören Babak Najafi berättar i "Sebbe" med både svärta och poesi om utsatthet i skolan, sociala stigman och om ett havererat föräldraskap. Inte desto mindre lyckas filmen förmedla en gnutta hopp som manifesteras i ett barns okuvliga lojalitet, envishet och överlevnadsvilja. En bild av ett annat Sverige.