Den klassiska dramaturgiska modellen
Den klassiska dramaturgiska modellen är en analysmodell. Den ger en överblick över berättelsens förlopp och filmens sätt att skapa spänning. Många filmer har nästan samma förlopp och samma sätt att bygga upp berättelsen och spänningen. Den klassiska modellen tydliggör detta förlopp. Det är ett effektivt, men konventionellt sätt att berätta en historia som håller åskådarna uppmärksamma från början till slut. Den klassiska modellen kallas även Hollywoodmodellen, eftersom många Hollywoodfilmer är uppbyggda enligt detta mönster.
I den klassiska modellen delas filmen in i sju faser som alla har sin funktion i berättelsen som helhet:
Anslag – Filmens början. Anslaget ger en föraning om filmens budskap, stämning, genre, tema och stil.
Presentation – Filmens viktigaste personer och platser presenteras. Filmens konflikter antyds.
Fördjupning – Filmens konflikter börjar bli mer påtagliga. Vi får veta mer om personerna, konflikterna och filmens teman.
Vändpunkten – den punkt då allting vänder för filmens huvudperson. Något avgörande sker. Det finns ingen återvändo. Huvudpersonen måste ta konsekvenserna av det som inträffat.
Upptrappning – Filmens inre och yttre konflikter rullas upp. Komplikationer uppstår. Trycket på huvudpersonen blir allt större.
Höjdpunkten – Filmens spänning når sin kulmen. Striden avgörs och konflikten får en lösning.
Avrundning – Konflikten är över. En ny livssituation har uppstått för filmens viktigaste personer.