Tidsförkortning
Tidsförkortning innebär att händelser i filmen varar kortare tid än de skulle ha gjort i verkligheten. Man kan förkorta tiden med hjälp av klippning, fastmotion eller genom en så kallad timelapse.
I nästan alla filmer används tidsförkortning. Den vanligaste tidsförkortningen är att regissören tar bort händelser mellan två tagningar och/eller mellan två scener för att inte ägna tid åt saker som inte är viktiga för berättelsen. Åskådaren ser en scen som till exempel äger rum på morgonen som klipps direkt till en scen som utspelas på kvällen. Vi hoppar framåt i tiden. Det innebär att filmen frångår realtiden. Vi är så vana vid den sortens tidssprång i filmer att vi inte tänker på dem. Vi kan själva föreställa oss vad som händer mellan scenerna.
Tidsförkortning i Gabriela Pichlers Äta Sova Dö (2012). Institutionella rättigheter: FilmCentrum
En annan typ av tidsförkortning är fastmotion. Här rör sig allting snabbare än normalt. Effekten skapas genom att fotografen spelar in i långsammare hastighet. När man sedan spelar upp i normal hastighet skapas intrycket att allt rör sig snabbare än normalt. Fastmotion används ofta för att skapa en stressad eller hektisk stämning.
En extrem form av tidsförkortning är timelapse. Här spelar fotografen exempelvis in en bild en gång i minuten eller en gång i timmen. När filmen spelas upp i normal hastighet blir följden att man kan se blommor slå ut på bara några sekunder och årstider som skiftar på ett ögonblick.
Tidsförkortning i Levan Akins And Then We Danced (2019). Institutionella rättigheter: FilmCentrum