Filmlexikon
Skriv ut

Kameravinklar

Kameravinkeln avgör vilket perspektiv vi ser ett motiv från. När vi ser film fungerar kameran som åskådarens öga. Kameran kan placeras på olika nivåer i förhållande till motivet: ovanför, under eller på samma nivå.

Det har betydelse för vår upplevelse av det vi ser. Kameravinkeln avspeglar bland annat maktförhållande mellan rollfigurerna och kallas ibland även för perspektiv, bildkomposition, kameraposition eller synvinkel.

Det finns tre grundläggande kameravinklar: grodperspektiv, fågelperspektiv och normalperspektiv.

  • Fågelperspektiv

    Det vill säga att vi tittar ner på motivet. Det heter ”fågelperspektiv” därför att vi ser motivet på samma sätt som en fågel, uppifrån. Fågelperspektivet kan få en person att se mindre ut än om vi ser honom eller henne i normalperspektiv, det vill säga i ögonhöjd. Därför används fågelperspektivet ofta för att understryka att en person är svag och rädd.

    Kameravinkeln avspeglar ofta maktförhållanden mellan filmens rollfigurer. En person kan i fågelperspektiv framstå som maktlös, underlägsen och förtryckt. Vi ”ser ner på” personen i fråga.

    Grodperspektiv och fågelperspektiv alternerat i Sanna Lenkens Min Lilla Syster (2015) Institutionella rättigheter: FilmCentrum


  • Normalperspektiv

    Normalperspektivet är den kameravinkel som används mest i filmer. Åskådaren är på samma nivå som motivet. Vi befinner oss i ögonhöjd med de rollfigurer vi ser. Normalperspektivet är mer neutralt än grodperspektivet och fågelperspektivet.

    Vi uppfattar normalperspektivet som mer objektivt. När vi befinner oss i ögonhöjd med en person är det lättare att identifiera sig med den personen än när vi betraktar hen uppifrån eller nedifrån.

    Normalperspektiv i Ronnie Sandahls Svenskjävel (2015). Institutionella rättigheter: FilmCentrum

     

  • Grodperspektiv

    Det vill säga att vi tittar upp på motivet. Det heter ”grodperspektiv” därför att vi ser världen från samma nivå som en groda, det vill säga nedifrån.

    Grodperspektivet kan få en person att se större och längre ut än om vi ser honom eller henne i normalperspektiv, det vill säga i ögonhöjd. Därför används grodperspektivet ofta för att understryka att en person är överlägsen, hotfull eller skräckinjagande.

    Kameravinkeln avspeglar ofta maktförhållandet mellan filmens rollfigurer. När vi ser en av rollfigurerna i grodperspektiv får vi en känsla av att hen är den överlägsna, den starka och kanske den farliga. Vi ”ser upp till” personen i fråga.

    Grodperspektiv och fågelperspektiv alternerat i Sanna Lenkens Min Lilla Syster (2015) Institutionella rättigheter: FilmCentrum