Filmlexikon
Skriv ut

Klippning

Att klippa eller redigera en film är att sätta ihop utvalda delar av det inspelade materialet. Ett klipp är det ögonblick då en inspelad tagning slutar och en ny tagning börjar. Två tagningar har klippts ihop.

Ursprungligen spelades film in på fysiska filmremsor. När man skulle redigera filmen klippte man i filmremsorna och klistrade ihop de tagningar man skulle använda. Därför använder man ordet klippning om redigeringen av filmen. Numera skapas klippen i datorn, därför kallas klippning också digital redigering. Den person som arbetar med klippning kallas för klippare.
Ibland används ordet klipp även om en tagning eller ett kort utdrag ur en film.

Klippningen är viktig för vår upplevelse av filmens sammanhängande förlopp – dess ”kontinuitet”. En spelfilm på 90 minuter innehåller vanligtvis cirka 1 200–1 500 klipp, men vi uppfattar det som en sammanhängande berättelse – en flytande bildström. Vi lägger sällan märke till själva klippen. Det beror på att klipparen och regissören använder en teknik som kallas osynlig klippning. Den gör att vi lättare kan leva oss in i filmen. Synlig klippning är ovanligare och förekommer oftast i kortare sekvenser. Här uppmärksammas vi på klippen. Det kallas även montage. En montage-sekvens kan till exempel skapa en tidsförkortning eller förstärka en viss stämning eller ett särskilt tema.

Klipptempot betyder mycket för hur vi upplever filmen. Klipptempot i en film beror på hur långa tagningarna mellan klippen är. Om tagningarna är korta är klipptempot högt – om tagningarna är långa är klipptempot lågt. Klipptempot är filmens puls. Det är stämningsskapande och förstärker rollfigurernas känslor.

 

  • Korsklippning och parallellklippning

    I en del berättelser är det viktigt att veta vad som händer samtidigt på olika platser. Filmen kanske exempelvis handlar om två rollfigurer som vi får följa växelvis. Med hjälp av korsklippning eller parallellklippning kan vi se vad båda personerna är med om trots att de befinner sig på olika platser. Klippningen kan skapa en förväntan om att de ska träffa varandra senare i filmen. Om personerna i scenen träffar varandra är det korsklippning. Om de inte träffar varandra är det parallellklippning.

    Korsklippning kan användas för att skapa spänning: en skurk har en bomb och håller människor som gisslan medan hjälten är på väg från andra sidan stan för att rädda de tillfångatagna.

    Korsklippning är vanlig i actionfilmer där spänningen ofta förstärks med hjälp av en tidsfrist (som exempelvis en tidsinställd bomb) och stigande klipptempo ända fram till höjdpunkten. När allt håller på att gå på tok och det ändå slutar lyckligt kallar man det för en sista minuten-räddning.
    Korsklippning är mycket vanligare än parallellklippning. Ibland kan man se parallellklippning i filmer som har flera huvudpersoner med var sin historia och var sitt öde. Då finns det ofta ett tematiskt samband mellan berättelserna. Det kallas multiplotfilm eller ensemblefilm.


  • Synlig klippning

    Synlig klippning kan bryta vår inlevelse i filmen. Plötsligt blir vi medvetna om att det är en film vi ser och inte verklighet. Om synlig klippning används i en film brukar det bara vara i en mycket begränsad del. Normalt används huvudsakligen osynlig klippning. Synlig klippning kallas även diskontinuitetsklippning, eftersom den bryter med filmens kontinuitet (dess oavbrutna sammanhang).

    Synlig klippning kan ha olika syften: Den kan visa en process eller en utveckling i förkortad form. Det kan till exempel röra sig om en person som tränar inför en viktig idrottstävling där vi får se personen göra en rad ansträngande övningar i korta glimtar/scener. På 30 sekunder sammanfattas 14 dagars träning. Tiden förkortas med hjälp av klippningen.

    Synlig klippning kan även vara stämningsskapande, skildra en miljö eller etablera ett tema. Detta kan åstadkommas till exempel genom en rad tagningar där vi ser naturen eller en stad som filmens rollfigurer befinner sig i. Ofta finns det både en stämning och en pågående process i en montage-sekvens, exempelvis om vi ser hur årstiderna skiftar genom att löven faller från ett träd, varpå det täcks av snö och löven sedan spricker fram igen. Synlig klippning används mest i experimentella eller konstnärliga filmer. Här klipps till synes tillfälliga och disparata motiv ihop. Åskådaren får själv försöka hitta mening i det hen ser. Bilderna kan få oss att fantisera och drömma och vi som åskådare ges en frihet att låta tankarna vandra.

    Jump-cut är en form av synlig klippning där vi ser samma motiv flera gånger i en rad på varandra i följande tagningar. Motivet filmas antingen ur samma vinkel eller ur lite olika vinklar. Det ser ut som om bilden hoppar, eller som om personerna i bilden rör sig ryckvis. Det kan ge ett förvirrat, uppjagat eller kaotiskt intryck.


  • Osynlig klippning

    En 90-minuters film innehåller vanligtvis 1 200–1 500 klipp, men vi märker dem sällan. Det beror på att osynlig klippning används. Filmen har klippts på ett sätt som får oss att uppleva förlopp och sammanhang, det vill säga kontinuitet.

    Osynlig klippning kallas även kontinuitetsklippning eller bara kontinuitet. När osynlig klippning används blir det lättare för åskådarna att glömma att de ser en film. Det påminner om verkligheten och vi lever oss in i berättelsen. Det finns olika sätt att göra klippningen osynlig, bland annat med hjälp av rörelseklipp, point of view-klippning och klaffklipp.


  • Klipptempo

    Klipptempot betyder mycket för vår upplevelse av filmen. Det är filmens puls. Det skapar spänning, framhäver handlingen och förstärker rollfigurernas känslor. Klipptempot skiftar under en film. Vanligtvis stegras det när handlingen närmar sig en höjdpunkt, på samma sätt som vår puls ökar när vi upplever något dramatiskt. Efter höjdpunkten sjunker klipptempot igen, på samma sätt som vår puls går ner när vi lugnar ner oss igen. Ibland kallas klipptempo även för klipprytm.

    När klipptempot är högt är tagningarna många och korta och klippen täta, vilket ger en upplevelse av till exempel fart, oro, action eller drama. Det kan skapa en hektisk stämning. När klipptempot är lågt är tagningarna långa och klippen glesa, vilket ger ett intryck av exempelvis lugn och eftertänksamhet. Vi får tid att dröja vid stämningar och detaljer. När personernas psykologi står i fokus ger ett lågt klipptempo oss tid att leva oss in i det vi ser och reflektera över det. Scenerna kan då bli mer känslomässigt intensiva.