Korsklippning och parallellklippning

I en del berättelser är det viktigt att veta vad som händer samtidigt på olika platser. Filmen kanske exempelvis handlar om två rollfigurer som vi får följa växelvis. Med hjälp av korsklippning eller parallellklippning kan vi se vad båda personerna är med om trots att de befinner sig på olika platser. Klippningen kan skapa en förväntan om att de ska träffa varandra senare i filmen. Om personerna i scenen träffar varandra är det korsklippning. Om de inte träffar varandra är det parallellklippning.

Korsklippning kan användas för att skapa spänning: en skurk har en bomb och håller människor som gisslan medan hjälten är på väg från andra sidan stan för att rädda de tillfångatagna.

Korsklippning är vanlig i actionfilmer där spänningen ofta förstärks med hjälp av en tidsfrist (som exempelvis en tidsinställd bomb) och stigande klipptempo ända fram till höjdpunkten. När allt håller på att gå på tok och det ändå slutar lyckligt kallar man det för en sista minuten-räddning.
Korsklippning är mycket vanligare än parallellklippning. Ibland kan man se parallellklippning i filmer som har flera huvudpersoner med var sin historia och var sitt öde. Då finns det ofta ett tematiskt samband mellan berättelserna. Det kallas multiplotfilm eller ensemblefilm.