Döda poeters sällskap

Om berättelsen

De unga pojkarna på den anrika internatskolan Welton Academy förväntas prestera högt i skolan. Lärare, familj och till och med skolkamrater förutsätter att eleverna gör sitt allra bästa för att få höga betyg och småningom få en framgångsrik yrkeskarriär men att råplugga och lära sig utantill är inte detsamma som att nå djupare kunskap och förståelse. Det blir väldigt tydligt när en ny lärare i engelska, John Keating, använder helt nya undervisningsmetoder för att väcka elevernas litteraturintresse.

Lektioner som tidigare tillbringats gäspande och nötande, fylls nu av liv, rörelse och ständigt nya upptäckter. Och de unga pojkarna gör plötsligt saker de aldrig trodde sig själva om: Den patologiskt blyge Todd Andersen, till exempel, genomför en närmast magisk diktimprovisation inför hela klassen!

Peter Weirs Döda poeters sällskap är en film om hur viktigt det är att tänka självständigt och fritt – hur skulle man annars kunna tänka stort och nytt? Det är också en film om kunskap: vad är riktig kunskap, hur lärs den bäst ut och hur tillgodogör man sig den? Slutligen är det en film om kärleken till litteraturen och språket; hur den väcks och hur den sprider sig. Hur man genom att läsa själv hittar ingångar i klassiker som Shakespeare och Whitman och där finner lust och en egen röst.

Filmen utspelar sig i amerikansk överklassmiljö 1959 men tack vare sin tidlösa problematik har den påfallande många beröringspunkter med en vanlig svensk skolmiljö på 2010-talet. Också här och nu frågar sig elever, föräldrar och lärare såväl som samhället i stort vad man ska lära sig i skolan och varför; vad som utmärker en riktigt bra lärare och hur stort ansvar för kunskapsinhämtningen man kan lägga på den enskilda eleven. Dagens elever har fortfarande olika förutsättningar och sätt att klara av de krav som ställs på dem och än idag handlar skolan om att väcka elevernas lust att lära sig.