Elixir

Om berättelsen

Babak Najafis film Elixir bygger på Alejandro Leiva Wengers novell med samma namn som ingår i den mycket uppmärksammade novellsamlingen Till vår ära från 2001. Såväl texten som filmen använder ironin som berättargrepp och går mycket långt i sin drift med gängse idéer om identitet, etnicitet och integrationspolitik.

Historien utspelar sig i dagens Sverige, i en förort där alla beter sig som förväntat: invandrarkidsen presterar dåligt i skolan och plankar i tunnelbanan medan svenskbarnen skriver alla rätt på proven och brukar ett vårdat språk.

Den dag då Marco får tag i ett elixir som förvandlar honom från blatte till svenne börjar allt förändras och när den magiska drycken sprids till landets alla invandrare är kaoset snart ett faktum. För när det inte längre finns invandrare som kan städa våra offentliga lokaler och sälja varmkorv – hur ska då det svenska samhället fortleva?

Både text och film har en mycket särpräglad stil eller estetik och tänjer på gränserna för hur man kan gestalta en berättelse. Leiva Wenger skriver på talspråklig "blattesvenska" med en medveten respektlöshet gentemot punktion, stavning och andra skrivregler. Najafi har överfört denna estetik till ett filmspråk med påfallande driv i klippning, ljudläggning och färgsättning. En närstudie i hur en modern litterär text adapteras till en modern film har sällan varit mer spännande!