Hugo Cabaret

Om berättelsen

Martin Scorseses storslagna familjefilm Hugo Cabret är en filmatisering av Brian Selznicks grafiska roman En fantastisk upptäckt av Hugo Cabret. Romanen varvar berättande i text och i bilder, vilket innebär att bilderna (utförda i kolteckning) får en betydligt mer framträdande roll än vanligaillustrerade böcker.

I Selznicks bildsekvenser, som ibland består av uppemot tio sidor, framskrider handlingen i stället för att bara komplettera texten. Att läsa den här boken innebär således både att läsa text och att läsa bilder – två konstnärliga uttryck som här är jämställda med varandra.

Just tack vare att det visuella berättandet värderas så högt av Selznick lämpar sig hans roman mycket väl för en filmatisering. Dessutom bidrar naturligtvis även berättelsens handling till att den passar så väl som film; ett framträdande tema är nämligen filmen som konstnärligt medium och filmhistoriens magiska, ibland lite bortglömda, skatter.

Hugo Cabret är berättelsen om en föräldralös pojke som i 1930-talets Paris lever gömd på en tågstation där han sköter om alla stationens urverk. För att överleva snattar han ibland mat och mjölk och det händer också att han tar små mekaniska delar från en leksakshandlare. Dessa använder han till att försöka reparera sitt fadersarv: en mekanisk docka, en så kallad automat, som han till varje pris vill få att fungera.

Men en dag blir han påkommen av leksakshandlaren som så småningom visar sig vara ingen mindre än George Méliès, en av den tidiga filmens pionjärer och genier, en illusionernas mästare som föll i glömska under första världskriget. Så småningom, och mycket motvilligt, blir de två vänner. Hugo får ett nytt hem och Méliès får återupprättelse som filmkonstnär.

Hugo Cabret är en rik källa till kunskap och samtal om filmmediet och filmhistorien, om bildens betydelse och vårt behov av fantasi och illusion. Därtill utgör den tillsammans med boken ett spännande och roligt material att arbeta läs-, skriv-, och filmarfrämjande med.