Chaplin som medmänniska

Några treor från Björngårdsskolan i Stockholm bjöds in att se Chaplins ”Moderna tider” på biografen Victor i Filmhuset på Gärdet. Efteråt samlades klassen till ett samtal med filmvetaren och pedagogen Malena Janson kring den gemensamma filmupplevelsen och vad den säger oss idag. En gammal svartvit stumfilm – kan den fånga en ung publik?

Samtalet kretsade mycket kring hur fattigdom såg ut förr och hur den ser ut idag, i Sverige och i vår omvärld. En elev associerade till Grekland där helt ”vanliga” människor letar i soptunnorna efter mat. Ett annat spår ledde in på om det någonsin är rätt att stjäla, till exempel om man är väldigt hungrig eller om man, precis som Robin Hood, stjäl för att ge till någon som verkligen behöver mat eller pengar. Här delade sig klassen i olika läger och var långt ifrån enig.

Avslutningsvis diskuterade klassen om stumfilmen som uttrycksmedel och en flicka hävdade bestämt att ”stumfilm är MYCKET bättre än ’vanlig’ film” och fick sen medhåll av flera andra kamrater.

En liten flicka, som inte sagt ett knyst under hela samtalet, kom efteråt fram till Malena och nästan viskade att det var en ”fantastisk” film. Eleverna fick i uppgift att betygsätta ”Moderna tider” och gav 4,3 av 5 i snitt. Filmen fungerade med andra ord. En elev tog i ordentligt: ”Om jag skulle välja till 0 till 10 skulle jag säga 10.”

Den klass som inte var med i den efterföljande diskussionen fick istället möjlighet att rita och skriva om sina intryck av mötet med Chaplin väl tillbaka i skolan. Barnens lärare Maria Casado Svenheden gav inga speciella förhållningsorder när det efter visningen gjorde teckningar av de scener som de kom ihåg och berördes mest av.

Att bilderna – åtminstone för en utomstående som undertecknad – håller så hög kvalitet och är så starkt individuella och mångskiftande, det är till exempel bara ett fåtal som tecknat samma scen ur filmen, ja, det handlar säkert om att barnen i Björngårdsskolan har en riktig bildlärare redan från åk 3, förklarar Maria Casado Svenheden.

Några axplock från de tankar som barnen skrev ner efter filmen, alltifrån friskt associativa tankar till lite mer torrt sakliga men inte utan insikt: ”Vi gick till filminstitutet. Vi tittade på en film med Charlie Chaplin. Den hette Moderna tider. Den handlade om att alla maskiner tar över.” En text handlade om den fattiga flickan som Charlie träffar och som blir ”jätteläsen och hennes syskon fick koma till en fosterfamilj. Sen när hon var på stan tog hon en baget utan att bätala. Då såg en tant det och sa till polisen. Då såg Charlie Chaplin det och sa att det var han som tagit brödet. Jag tycker att filmen var bra och rolig.”

En annan elev skrev: Charlie Chaplin jobbade i en fabrik. Han skruvade på saker hela dagarna och till slut skruvade han på vad som helst. Han fick åka in på sjukhus för att han har blivit knäpp.” En kamrat fyllde på: ”Jag har ritat när han blev knäpp och höll dom där jättestora skiftnycklarna. Det var inte konstigt att han blev knäpp av det där jobbet för han gjorde ju bara samma sak hela tiden.” – hälsar Siri och tackar för filmen.

Den filmhistoriska kunskapen demonstrerade Hedvig; ”Det var en jätterolig film men den var väldigt lång. Den påminner om en film som heter Helan och Halvan som också är svartvit.”

En elev lyckades verkligen fånga farten och stämningen i scenen med Manchettvisan (men tyckte annars att den roligaste scenen var när Charlie stoppar en purjolök i sin chefs mun!).

”Han gick jätteroligt tyckte en elev som också fångade Chaplins personlighet med orden; ”Han är snäll men han ställer alltid till det.”.

En elev berördes av slutet; ”jag tycker det var ett väldigt fint slut. Även filmen var bra. Jag tog den här scenen för att den berörde mig mest. Jag tyckte det var så fint när de gick mot solnedgången och kände att det var den bästa scenen under hela filmen. Jag tycker filmen var väldigt speciell.”

Maria Casado Svenheden erkände när jag ringde upp henne att hon var lite orolig inför visningen. Vad skulle barnen tycka? Det är trots allt en svartvit film – därtill stum! ”Barn är ju rätt bortskämda med flashig färgfilm i snabbt tempo”, förtydligade Maria. Men de var inte helt obekanta med Chaplinfiguren – de hade sett hemma på TV vilket säkert underlättade mötet.

Men det som ändå gladde Maria mest var hur pass starkt engagemang filmen och mötet med medmänniskan Chaplin väckte.

”Barnen ser inte sällan utslagna människor runt det närbelägna Mariatorget”, berättar Maria, så när samtalet med Malena omedelbart efter visningen kom igång gick associationerna raskt till frågor om orättvisor i samhället, hur vissa människor inte kan få vara trygga i Sverige. Även frågor kring om det kan vara rätt att stjäla om man är så hungrig att man svälter kom upp apropå en scen i filmen.

”Det är verkligen en film som man kan jobba djupt kring just runt värdegrund och medmänsklighet och som uppskattades starkt av barnen” – summerade Maria Casado Svenheden.

Text: Andreas Hoffsten

Chaplin dansar in