
Chaplin som medmänniska
Att Chaplin var en gudabenådad komiker vet vi – lite mindre uppmärksammat är att han hela sitt liv drog en lans för de svaga i samhället, den lilla människan. Ett ställningstagande som är lika aktuellt nu som då.
Det här är ett utbildningsprojekt för grundskolan som inkluderar en fördjupning i filmhistorien i allmänhet och Charlie Chaplin i synnerhet och som riktar sig till skolans alla årskurser.
Sex nya filmhandledningar
Filminstitutet har tagit fram filmhandledningar till följande sex av Chaplins filmer:
- Chaplins pojke (från förskolan)
- Guldfeber (fr åk 2)
- Cirkus (fr åk 2)
- Stadens ljus (fr åk 3)
- Moderna tider (fr åk 3)
- Diktatorn (fr åk 6)
Tanken är att genom Chaplin inte enbart utforska filmhistorien utan använda Chaplins återkommande tema om att ständigt stå på den utsattes sida till att diskutera frågor om medmänsklighet och socialt ansvar. Malena Janson har skrivit en övergripande text om Chaplin utifrån detta perspektiv.
Charlie Chaplin - samhällskritiker och medmänniska
Chaplin möter tredjeklassare
Några treor från Björngårdsskolan i Stockholm bjöds in att se Chaplins ”Moderna tider” på biografen Victor i Filmhuset på Gärdet. Efteråt samlades klassen till ett samtal med filmvetaren och pedagogen Malena Janson kring den gemensamma filmupplevelsen och vad den säger oss idag. En gammal svartvit stumfilm – kan den fånga en ung publik?
Samtalet kretsade mycket kring hur fattigdom såg ut förr och hur den ser ut idag, i Sverige och i vår omvärld. En elev associerade till Grekland där helt ”vanliga” människor letar i soptunnorna efter mat. Ett annat spår ledde in på om det någonsin är rätt att stjäla, till exempel om man är väldigt hungrig eller om man, precis som Robin Hood, stjäl för att ge till någon som verkligen behöver mat eller pengar. Här delade sig klassen i olika läger och var långt ifrån enig.
Avslutningsvis diskuterade klassen om stumfilmen som uttrycksmedel och en flicka hävdade bestämt att ”stumfilm är MYCKET bättre än ’vanlig’ film” och fick sen medhåll av flera andra kamrater.
En liten flicka, som inte sagt ett knyst under hela samtalet, kom efteråt fram till Malena och nästan viskade att det var en ”fantastisk” film. Eleverna fick i uppgift att betygsätta ”Moderna tider” och gav 4,3 av 5 i snitt. Filmen fungerade med andra ord. En elev tog i ordentligt: ”Om jag skulle välja till 0 till 10 skulle jag säga 10.”
Den klass som inte var med i den efterföljande diskussionen fick istället möjlighet att rita och skriva om sina intryck av mötet med Chaplin väl tillbaka i skolan. Barnens lärare Maria Casado Svenheden gav inga speciella förhållningsorder när det efter visningen gjorde teckningar av de scener som de kom ihåg och berördes mest av.
Att bilderna – åtminstone för en utomstående som undertecknad – håller så hög kvalitet och är så starkt individuella och mångskiftande, det är till exempel bara ett fåtal som tecknat samma scen ur filmen, ja, det handlar säkert om att barnen i Björngårdsskolan har en riktig bildlärare redan från åk 3, förklarar Maria Casado Svenheden.
Några axplock från de tankar som barnen skrev ner efter filmen, alltifrån friskt associativa tankar till lite mer torrt sakliga men inte utan insikt: ”Vi gick till filminstitutet. Vi tittade på en film med Charlie Chaplin. Den hette Moderna tider. Den handlade om att alla maskiner tar över.” En text handlade om den fattiga flickan som Charlie träffar och som blir ”jätteläsen och hennes syskon fick koma till en fosterfamilj. Sen när hon var på stan tog hon en baget utan att bätala. Då såg en tant det och sa till polisen. Då såg Charlie Chaplin det och sa att det var han som tagit brödet. Jag tycker att filmen var bra och rolig.”
En annan elev skrev: Charlie Chaplin jobbade i en fabrik. Han skruvade på saker hela dagarna och till slut skruvade han på vad som helst. Han fick åka in på sjukhus för att han har blivit knäpp.” En kamrat fyllde på: ”Jag har ritat när han blev knäpp och höll dom där jättestora skiftnycklarna. Det var inte konstigt att han blev knäpp av det där jobbet för han gjorde ju bara samma sak hela tiden.” – hälsar Siri och tackar för filmen.
Den filmhistoriska kunskapen demonstrerade Hedvig; ”Det var en jätterolig film men den var väldigt lång. Den påminner om en film som heter Helan och Halvan som också är svartvit.”
En elev lyckades verkligen fånga farten och stämningen i scenen med Manchettvisan (men tyckte annars att den roligaste scenen var när Charlie stoppar en purjolök i sin chefs mun!).
”Han gick jätteroligt tyckte en elev som också fångade Chaplins personlighet med orden; ”Han är snäll men han ställer alltid till det.”.
En elev berördes av slutet; ”jag tycker det var ett väldigt fint slut. Även filmen var bra. Jag tog den här scenen för att den berörde mig mest. Jag tyckte det var så fint när de gick mot solnedgången och kände att det var den bästa scenen under hela filmen. Jag tycker filmen var väldigt speciell.”
Maria Casado Svenheden erkände när jag ringde upp henne att hon var lite orolig inför visningen. Vad skulle barnen tycka? Det är trots allt en svartvit film – därtill stum! ”Barn är ju rätt bortskämda med flashig färgfilm i snabbt tempo”, förtydligade Maria. Men de var inte helt obekanta med Chaplinfiguren – de hade sett hemma på TV vilket säkert underlättade mötet.
Men det som ändå gladde Maria mest var hur pass starkt engagemang filmen och mötet med medmänniskan Chaplin väckte.
”Barnen ser inte sällan utslagna människor runt det närbelägna Mariatorget”, berättar Maria, så när samtalet med Malena omedelbart efter visningen kom igång gick associationerna raskt till frågor om orättvisor i samhället, hur vissa människor inte kan få vara trygga i Sverige. Även frågor kring om det kan vara rätt att stjäla om man är så hungrig att man svälter kom upp apropå en scen i filmen.
”Det är verkligen en film som man kan jobba djupt kring just runt värdegrund och medmänsklighet och som uppskattades starkt av barnen” – summerade Maria Casado Svenheden.
Text: Andreas Hoffsten
Chaplin dansar in
Sitter man i samma korridor är det förstås lätt hänt att man börjar prata med varandra. Och det var precis vad som hände när en dag Kjerstin Persdotter på Film i Värmland tänkte högt kring det erbjudande ”Chaplin som medmänniska” som Svenska Filminstitutet just lanserat. Verksamhetsledaren på Dans i Värmland, Marianne Eriksson lystrade och tände till. Chaplin och dans? Han använder sig ju förstås en hel del av kroppsliga uttryck? Hmm. Och vips så var tankeutbytet i full gång.
Nu sjösätts detta crosskulturella samarbete i Hagfors där elever från årskurs 6 och 7 först ska titta på stumfilmer med Chaplin och sen jobba med den egna kroppen under ledning av danskonstnären Elin Samuelsson från Dans i Värmland samt filmpedagogen Lisa Hartvig Sörensen.
”Vi bär på så många förväntningar om hur vi ska bete oss, röra oss som kille respektive tjej. Det hämmar oss och låser fast oss i positioner vi inte är betjänta av. Och för tjejer kan det lätt bli närmast en normalitet att vara sexistiskt utmanande om inspirationen till dans och rörelse endast kommer från musikvideor och det kommersiella utbudet” berättar Marianne Eriksson och fortsätter: ”Jag tror att vi alla har nytta i livet av att kunna bredda våra kroppsliga uttryck, vår egen rörelserepertoar. Nya situationer och miljöer i arbetsliv och fritid öppnar för olika sätt att förhålla oss – det gör också livet lite roligare!”
Arbetet sker i workshops där eleverna får analysera, imitera och experimentera med uttrycken och sakta men säkert komma till insikt om hur lätt det är att säga en sak medan kroppen kanske ger uttryck för något helt annat. Det handlar om att medvetande göra eleverna om hur kroppen fungerar och få insikter (via kameran) i hur sorg, glädje, förväntan tar sig uttryck. Vad är det egentligen som gör att vi skrattar åt någon?
Det hela började med att Malena Janson – som skrivit de sex filmhandledningar som finns att tanka ner från sfi.se/filmiskolan – kom till Karlstad och berättade om Chaplin som filmskapare och medmänniska, hur han alltid drog en lans för de svaga i samhället mycket för att han själv en gång växte upp som fattig i Londons slum. Flera av de närvarande lärarna blev intresserade och nu hoppas Kjerstin Persdotter att fler skolor i Värmland ska nappa på Chaplin som medmänniska. Runt om i Sverige är erfarenheten att eleverna är med på noterna och alls inte har några problem med att det är svartvitt och stumt – de fascineras av människan och förstår vad han vill berätta!
Text: Andreas Hoffsten
Publicerad 18 augusti 2015