Kameran som verktyg

Under nyligen avslutade Göteborg filmfestival medverkade Malin Nygren, projektledare på Barn och unga, vid ett panelsamtal i Akademin Valands seminarieserie Kameran, bilden och samhällsutvecklingen.

Medverkade gjorde också Pia-Marie Wehrling, Filmkonsulent på Kultur i Väst och ordförande i Filminstitutets råd för filmpedagogiska frågor, Klara Björk, Akademin Valand, Linda Sternö, Barnfilmskolan, Kalle Boman, Forum för Visuell Praktik och Ruben Östlund, regissör tillika professor vid Akademin Valand.

Klara Björk inledde med att säga att man i skolan får lära sig räkna, skriva och läsa, men inte att läsa filmens språk. Det saknas undervisning i kamera- och bildkunnighet. Utmaningen framöver är att skapa jämlika förutsättningar för en sådan.

Kalle Boman påpekade att vi befinner oss i ett paradigmskifte där alla på väldigt kort tid har fått tillgång till kameror och rörlig bild, men frågade sig hur vi hanterar det och med vilken kunskap vi betraktar dessa bilder. Han menade vidare att skolans roll är att se till att vi har vissa förmågor, redskap att använda när vi lär oss att förhålla oss till varandra, liksom när vi lär oss att förhålla oss till den konstnärliga praktiken. Han berättade också att Akademin Valand nyligen beviljats stöd för ett projekt där de ska se närmare på hur kameran kan användas som verktyg på olika nivåer i samhället.

Linda Sternö från Barnfilmsskolan, som också belönades med Gullspiran vid förra årets Guldbaggegala, poängterade att den nya filmpropositionen betonar barn och ungas filmkunnighet. Men vad och hur den ska läras ut hänger fortfarande i luften. I Barnfilmskolan har man skapat ett kamerakunnighetens eget ABC, där ambitionen är att skapa ett sätt att lära ut motsvarande alfabetet, för 1-5 åringar. Första steget menade Sternö är att utöva en lobbyverksamhet riktad till utbildningsdepartementet. Malin Nygren berättade om Filminstitutets arbete för att skapa förutsättningar för film i skolan och poängterade skolans skyldighet att låta barn och unga jobba med film, både att få se, prata om och själva få skapa film – att lära sig filmens språk. Ett sätt är just att arbeta med sikte på utbildningsdepartementet. Hon berättade också att hon nyss besökt den filmpedagogiska verksamhet som Cnema i Norrköping bedriver och som understryker enkelheten i arbetssättet. Något som i sin tur uppmuntrar lärare att våga arbeta med film i skolan. Att arbeta med film upplevs fortfarande som svårt och tekniskt av många, men vi måste ge enkla verktyg, så att alla vågar ta steget, tillsammans med sina elever, menade hon vidare. Filmen behövs för att förstå vår omvärld.

Pia-Marie Wehrling talade om vikten av att förstå filmen som språk i samma uträckning som vi förstår dess roll rollen i gränslandet mellan kultur och kommers. Hon underströk att det krävs bildning för att förstå visuella bilder. Det finns också en ojämlikhet vad gäller olika lärarutbildningars resurser på detta område och att många lärare är rädda för att barnen kan mer än dem. Hon hävdade att utlärandet av filmkunnighet i grunden handlar om att efterleva FNs barnkonvention och skapa förutsättning för alla barns rätt att ge uttryck för sin åsikt.

Ruben Östlund uppehöll sig vid ansvarsfrågan i stort. Vem tar ansvar för att det barn och unga ser idag är helt oreglerat, när sponsrade Youtubers har fler tittare än Sveriges Television? Om inte den nya filmpolitiken tar det ansvaret, var hamnar det då? Den typen av ansvar menade han vidare förknippas gärna med censur, men enligt honom bör det finnas en kritisk diskussion kring bilder som inte är bra och vad de gör med oss. Detta i relation till att bilden har ett så stort inflytande på oss grundat i människans upptagenhet vid att imitera det hon ser. 

Samtalsledare Ingrid Elam följde upp Östlunds fråga med att påpeka faran i att låta politik kontrollera innehåll. Kalle Boman menade att denna typ av ansvar bör likna det som gäller för public service för att säkra ett oberoende g för tillfället styr landet.

Klara Björk påpekade vikten av att det skapas förutsättningar för såväl kunnighet som kritik och nämnde faran med förmedlandet av en enda berättelse, skildrat ur ett normativt perspektiv. Hon menade vidare att filmkunnighet handlar om att kunna skapa egna bilder av hur något ser ut och på så vis skapa ett bredare bildflöde. Hon fick medhåll av Linda Sternö som påpekade att filmkunnighet handlar om ett demokratiarbete, om vikten att lära oss se.

Samtalet bjöd även på en del publikinteraktion. Bland annat berättade en person med uppdrag för Svenljunga kommun om ett integrationsprojekt där kameran använts som verktyg just för att ge möjligheten att skapa sin egen självbild och ge plats för fler röster.

Malin Nygren visade också barnfilmfestivalen Pixels vinnande bidrag ”Till minne av Aylan Kurdi”, en tvåminuters animation där några sjätteklassare gjort sin version av alla de bilder de mött av båtflyktingar de senaste åren. Hon betonade att om man själv ges möjlighet att uttrycka sig genom filmen kan man också bearbeta andra mediers bilder. När Filminstitutet arbetar med att öka filmkunnigheten hos barn och unga i hela landet, så är det en demokrati- och yttrandefrihetsfråga.