
ABBA - the Movie
"Trevliga. Ordentliga. Slår inte sönder instrumenten." ABBA är på Australien-turné, och en reporter intervjuar tanter när han missar konserterna. Björn har ärmlös overall, Agneta och Frida har hotpants och Benny har pianot i underbara konsertscener.
Spelfilm/dokumentär
År: 1977
Regissör: Lasse Hallström
Medverkande: Agnetha Fältskog, Anni-Frid Lyngstad, Benny Andersson, Björn Ulvaeus
Längd: 97 min
Åldersgräns: Barntillåten
Svensk text vid utländsk dialog.
Rättighetsinnehavare: Polar Music. Boka filmen genom oss.
– Nej gå inte ut och blöt ner håret är du bussig!
Det är slagregn i Sydney och Stickan Andersson, ABBA:s manager, vet hur mycket Björn Ulvaeus frisyr är värd. Björn vill ut och känna om scenen är så våt att de måste ställa in. Alla väntar på ett beslut, och gruppmedlemmarna trampar som kapplöpningshästar för att få springa in på scenen. Så får man klartecken, och när Agnetha och Frida prövar rösterna sekunderna innan de ska in, inser man att det inte spelar någon roll hur outsägligt fånigt allt är mellan konserterna på Australien-turnén.
Man glömmer ramhandlingen som totades ihop på planet till Syndey, och man glömmer den pinsamma skådespelaren som spelar dj:n som är för dum för att komma in på konserterna och jagar ABBA runt halva ön för att få en intervju med "gut level dialogue". Men ABBA:s kostymer, de glömmer man inte. Agnjetta and Freeda dansar i blanka vita hotpants, guldlinnen, guldskärp, guldhalsdukar och guldstövlar. Björn har en vit ärmlös konståkningskostym med vida ben och guldblixtar, och Benny har en guldprydd skjorta med snörning. Han är så stor och trygg och ler så rart bakom sitt piano, och en halvdränkt skolflicka håller på välta sina kamrater när hon vräker sig framåt och med all sin kraft vrålar "I LOVE YOU!! BENNYYYYYYY!!!".
Annars är det ofta just Agnethas bak som står i centrum. Med jämna mellanrum ställer hon sig en bit bakom de andra med ryggen mot publiken, och framför en liten dans. Eller snarare rör baken lite. Hennes vita stretchbyxor är tajta och blanka, men hon har satt en liten barnslig snodd i håret och ser ut som om hon bara står och gungar lite på skoj. Hela ABBA ser nästan alltid ut som om de är mitt inne i en lek och har jättekul. I slutet av turnén har Frida plötsligt så jättekul med ett mickstativ att man börjar undra vad det är som händer. Och sen twirkar hon också.
"They're clean cut", svarar folk på frågan om varför de gillar ABBA. "Nice and clean." "Nice and tidy." "Clean." En sjuårig flicka höjer ett ögonbryn och säger blaserat: "They look sexy". "Sexy??" Det tar någon sekund innan tjejkompisen kommer på vad "sexy" betyder och chockerad slår handen för sin väns mun.
De är så rara och oskyldiga i filmen, ABBA. "What does 'kinky' mean?" frågar Benny livvakten när en tidning har ljugit ihop att svenskarna beställt en "kinky velvet bed" till hotellet i Sydney. På en fansajt kan man läsa att man i samma scen höll en tumme över ordet "dull" så en rubrik blev "Agnetas bottom tops – concert".
På lågstadiet läser man inga tidningar. Scenen där en sal balettelever med rosa tights och hårspännena på sned framför "Ring, ring..." är en av filmens höjdpunkter. Och på en av konserterna står fyra prydliga farbröder bredvid varandra och sjunger med. De kan också vartenda ord.
Kritikern Dave Kehr intervjuade Lasse Hallström i New York Times 2002:
"'To be a fan of Abba in 1975 or 1980 was like being connected with evil,' Mr. Hallstrom recalled. 'They were frowned upon in Sweden for their commercial success. For us who liked their music, there has been a wonderful sense of revenge and justice that the music is still around. [...] I did all of their music videos except for two. We had to shoot two songs in one day, and that's my explanation as to why they are somewhat visually impaired.'
Mr. Hallstrom was already a veteran of music videos – or clips, as they used to be called – by the time the Abba assignment came along. 'I started out in 1966 as a television producer in Sweden,' he said. 'This was pre-MTV, pre-everything. I did clips on Jimi Hendrix, the Hollies and the Who. I went from there to doing shorts with actors and then to features in the 70's. But the clips were my film school. I handled the camera myself and did the editing myself. [...] 'Abba: The Movie [...] started out as a 16-millimeter project and ended up, when the producers decided to gamble big, being in 35-millimeter wide-screen Panavision.''
Text: Nina Widerberg (2016)