Animerad långfilm
År: 1976
Regissör: Stig Lasseby
Röster: Olof Thunberg, Stig Grybe, Isa Quensel, Helge Hagerman
Längd: 78 min
Åldergräns: Barntillåten

Boka  filmen för biografvisning i Filminstitutets distribution.

Svensk animationsfilm fyller 100 år hösten 2015. Inledningsvis handlade det mest om korta filmer av den självlärde pionjärtecknaren Victor Bergdahl. Hans 13 filmer om Kapten Grogg, 1915-22, blev mycket uppskattade. På 20-talet upptäckte man att animerad film också lämpade sig för reklamfilm och 1924 animerade konstnären Viking Eggeling den första abstrakta kortfilmen, Diagonalsymfonin.

Det kom dock att dröja till televisionens genombrott på 60-talet innan den svenska animerade filmen fick ordentligt fotfäste. Dels som barnprogram, dels som "fyllnad" i programtablåerna. En av dem som var tidigt ute var teckningsläraren Stig Lasseby (1925-1996) som, med några likasinnade, startade AB Team Film 1955. Deras genombrott kom i sin tur med tv-serien Agaton Sax och bröderna Max 1972, följd av ytterligare tre Agaton Sax-filmer 1976. De första fyra var på 15 minuter, de senare på en halvtimme.

Alla filmerna byggde på litterärt underlag. Radiomannen Nils-Olof Franzén (programdirektör för ljudradion 1956-73) skrev också barnböcker och hans elva böcker om privatdetektiven Agaton Sax och hans datamaskin Tänkande August (1955-77) var mycket populära. De var illustrerade av Åke Lewert och Lasseby var klok nog att behålla hans figurer som mall i filmerna. Någon självständig designer som kollegan Per Åhlin var han inte.

Det var Team Film och Per Åhlin som vid denna tid såg till att det fanns en kontinuerlig produktion av animerad film och Per hade i samarbete med HasseåTage och Beppe Wolgersproducerat de längre hybridfilmerna I huvet på en gammal gubbe (1968) och Dunderklumpen (1974). Bägge dessa innehöll såväl animerade som vanliga spelscener och lockad av detta beslöt Lasseby att i samarbete med Filminstitutet producera den första svenska helt animerade långfilmen. Inte oväntat återvände han till Agaton Sax-böckerna för inspiration. Rutinerade tv-deckarförfattaren Leif Krantz fick i uppdrag att bearbeta och förlänga grundmanuskriptet till Agaton Sax och Byköpings gästabud. Tecknarna Jan och Peter Gissberg stod för utformningen.

Animerad film är dyrt eftersom att det är så tidskrävande. Inte sällan är det ett team på minst ett tiotal personer som arbetar med filmen under lång tid. Kontrakt med Filminstitutet skrevs sommaren 1973 med sikte på premiär julen 1975. Det visade sig helt orealistiskt. Kontraktet fick skrivas om med SF som medproducent och filmen fick sin premiär i november 1976.

Kritiken var i stort sett positiv, framför allt från barnens sida, men man fann filmen lite väl långsam och intrigen alltför tilltrasslad. Filmen sågs inledningsvis av drygt 100.000 men barnfilmer har som regel ett långt liv genom att nya årgångar tillkommer. Lasseby och Filminstitutet blev inte avskräckta och de bägge Pelle Svanslös-filmerna på 80-talet blev stora framgångar. Efter dem startade Lasseby en svensk animationsutbildning i Eksjö som 1996 fick högskolekompetens.

Text: Bengt Forslund (2015)