Spelfilm
År: 1965
Regissör: Tage Danielsson
Skådespelare: Monica Zetterlund, Birgitta Andersson, Katie Rolfsen, Hans Alfredson
Längd: 103 min
Åldersgräns: Barntillåten

Rättigheter: AB Svensk Filmindustri.
Boka filmen för biografvisning i Filminstitutets distribution. 

Att angöra en brygga är en av de svenskaste filmer som finns, en odödlig komedi om en kräftskiva där segelbåten med spriten ska lägga till vid holmen med kräftorna. Utan att använda motorn.

Kaos härskar. Katie Rolfsen simmar med en tvättlina mellan tänderna, Birgitta Andersson räddar båten med en korv och Monica Zetterlund ska stjäla en eka genom en rififi-kupp där ett gökur och en sill måste aktiveras i exakt rätt ögonblick. Hans Alfredsons eldfängda skärgårdskuf höjer bössan så fort någon rör sig, men resten av männen är sämre utrustade. Lars Ekborg är en fjant i seglarblazer, Hatte Furuhagen är bara intresserad av hur han ser ut, Gösta Ekman kan inte stå upp utan att ramla och stackars Tage Danielsson förstår aldrig vad som händer. Kvinnorna får inte en skråma medan männen slår halvt ihjäl sig. Och till sist är nära att slå ihjäl varandra. "HÅLL KÄFTEN OM MINA BYXOR" vrålar en hysterisk Ekborg till Furuhagen, som mobbat honom med "Du har ju dambyxor" en gång för mycket.

Tampar tappas, linor lossnar – alla försök att hålla fast vid något är förgäves. Blir ens kläder blöta kan man till och med bli av med sin identitet. Till slut ligger båten så långt ut att själva språket bryter samman. När ingen hör vad man ropar gör man tecken (Herr Garbo är på bi-i-i-i-o-o-o), men inga budskap går fram. Och ingen förstår ett ord av vad den Hollywood-besatta fiskaren Garbo säger, utom Monica Zetterlund. Hon är den enda som kan översätta hans haranger, och hon gör det riktad mot oss i publiken: "Herr Garbo säger…"

Alfredson och Danielsson leker med allt de sett på bio. Att angöra en brygga – full av parodier på hårdkokta thrillers och fåniga folklustspel, laddade västerns och spralliga nya vågen-verk – är en stumfilmskomedi i ljudfilmstappning. Tjugotalets omsorgsfullt koreograferade farser, där skämten går ut på att folk får tunga saker i huvudet och allt går sönder, är fulla av snillrika uppfinningar och djärva trick.

Idén till manuset kom från en tecknad serie Alfredson gjort för Kvällsposten, om en man som dag efter dag försökte ta sig upp för en trappa och komma dit han ska. Revyfilmen Svenska bilder, som Alfredson och Danielsson debuterat med, hade flödat över av idéer och improvisation, men den här gången var det ordning och reda. Danielsson ville att slutet skulle nås genom "en benhård logisk konsekvens i det lilla och sedan gå mot en klimax som byggs upp av varje liten enstaka bit i filmen".

Flera kritiker noterade lugnet bakom kaoset på duken. Expressens Lasse Bergström avslutade sin recension med: "Det är mycket roligt, men under större delen av filmen på ett stillsamt, nästan seriöst plan" och Dagens Nyheters Mauritz Edström, som tyckte att filmen var "en enormt rolig svensk filmfars, den roligaste i världen", skrev om dess "milda vansinne". När Aftonbladets Jurgen Schildt ett år tidigare hade recenserat Svenska bilder, hade han varit inne på samma spår. "Som komiskt nummer är den naturligtvis oöverträffad i det svenska 60-talet. Samtidigt är det en film som utstrålar avspänning mera än anspänning, ömhet mera än infami. […]."

Jazzmusikern Lars Färnlöf skrev originalmusiken, och Hasse och Tage författade texten till ledmotivet först efter premiären. Monica Zetterlunds tolkning av "Att angöra en brygga" blev lika älskad som filmen. Att angöra en brygga ligger fortfarande näst högst på listan över de svenska filmer som fått störst publik i Sverige sedan mätningarna började 1963.

Text: Nina Widerberg (2017)