Spelfilm
År: 1949
Regissör: Alf Sjöberg
Skådespelare: Eva Dahlbeck, Ragnar Falck, Ulf Palme, Max von Sydow, Margaretha Krook
Längd: 101 min
Åldergräns: 15 år

Rättigheter: AB Svensk Filmindustri.
Boka  filmen för biografvisning i Filminstitutets distribution.

"Hur långt är inte avståndet från människa till människa." Frasen inleder Alf Sjöbergs Bara en mor och fångar in det mesta som Sjöberg vill berätta.

1945 upphörde statarsystemet i Sverige, efter att ha funnits i framför allt södra Sverige sedan 1700-talet. Systemet innebar att lantarbetare anställdes årsvis och betalades i natura av markägare, vilket innebar att de blev näst intill livegna. När man i slutet av 40-talet började få viss distans till systemet blev statarnas utsatta förhållanden allt vanligare föremål för fiktionen, något som författaren Ivar Lo-Johansson till stor del lade grunden för. Han hade skrivit Bara en mor 1939 och inledde ett samarbete om filmatisering av romanen med Alf Sjöberg, som var inne i en intensiv period på Dramaten där han under några år gjorde sina främsta och mest omfattande föreställningar. Johanssons krav för att filmen skulle få bli gjord var att statarnas liv måste skildras realistiskt. Inför inspelningen reste han runt med Sjöberg för att hitta de rätta inspelningsmiljöerna. Filmen blev en av många statarskildringar under kommande år.

Historien kretsar kring ett statarkollektiv på ett storgods i Södermanland från 1910-talet fram till 30-talet. I centrum står statarhustrun Rya-Rya. I filmens början badar hon till kollektivets förskräckelse naken i en sjö. Det bryter mot deras moral och konventioner. På grund av badet blir hon avvisad av sin trolovade Nils, som på en dans efter badincidenten kallar henne för "allmänning" och överger henne. I bitterhet ger Rya-Rya sig åt Henrik, en annan statare. Hon blir gravid och de gifter sig.

Rya-Rya blir en stark symbol för individens konflikt med kollektivet. Hon försöker följa sina känslor och söker friheten men ju mer hon gör det desto hårdare dömer omgivningen och desto tydligare blir det hur bunden hon är av tradition, klass och kön.

Liksom i många av Sjöbergs verk står en kvinna i berättelsens centrum. Medan Rya-Rya finner sin mening i moderskapet finns männen runtomkring henne som ständiga hot. Hon är utsatt för deras makt och begär, Nils som överger henne, hennes man som tvingar sig på henne, godsinspektorn som vill byta arbete mot sexuella tjänster och den kringresande som hon förälskar sig i. Sjöberg beskrev i en artikel hur han tänkte kring kvinnan, och modern: "Jag ville i Bara en mor skildra den kamp som en människa får utkämpa i en värld, inom ett kollektiv som ställer sig fientlig till henne ... Bara en mor blir på det sättet en hyllning till den anonyma modersgestalten." Filmen handlar således också om ensamhet i stort, även det ett vanligt förekommande tema i Sjöbergs filmer. Rya-Rya alieneras från omvärlden, som individ, som kvinna, som mor. Kollektivet som man kan tycka borde stötta de sina, gör bara ensamheten starkare.

Sjöberg valde Eva Dahlbeck till rollen som Rya-Rya. Han uppskattade den "jordiska kvinnlighet" som hon genom tidigare roller var förknippad med. Med sin ståtlighet dominerade hon rummet med en självklarhet och hon var skicklig med bitsk dialog. Ingmar Bergman, som var full av beundran inför hennes intelligens, hade gett henne epitetet Pansarskeppet Kvinnligheten.

Filmen togs emot med tveksamhet av pressen. Kritikerna tyckte att till skillnad från förlagan fick berättelsen om kollektivet stå tillbaka för mycket för individens öde. Dessutom tyckte man att Sjöberg hade förskönat statarlivet. Men Eva Dahlbeck hyllades. Och hon bär verkligen filmen. Även om hon snart tröttnade på alla "jordiska" modersgestalter och senare lämnade filmen för litteraturen ansåg hon alltid att rollen som Rya-Rya var hennes främsta.

Text: Lova Hagerfors (2015)