Spelfilm
År: 1963
Regissör: Bo Widerberg
Skådespelare: Inger Taube, Thommy Berggren, Lars Passgård
Längd: 95 min
Åldersgräns: 15 år

Rättigheter: AB Svensk Filmindustri.
Filmen är digitalt restaurerad och deponerad av AB Svensk Filmindustri.
Boka filmen för biografvisning i Filminstitutets distribution.

"Det är svårt att debutera. Jag blev oerhört trött, som alla debutanter blir. Senare upplevde jag väldigt roliga inspelningar, men inte den här, nää. Det var mest en massa kallsvett." (Bo Widerberg, ur Mårten Blomkvists biografi Höggradigt jävla excentrisk. En biografi om Bo Widerberg)

Som ung journalist i början av 60-talet gick Bo Widerberg till hårt angrepp mot den samtida svenska filmen. Han ansåg att den inte alls stod sig i jämförelse med den internationella filmen och att den inte hade någon anknytning till verkligheten. Widerberg beundrade regissörer som John Cassavetes och filmarna inom den franska nya vågen. Han uppskattade även svenska regissörer som Ingmar Bergman, Alf Sjöberg och Arne Sucksdorff men ansåg bestämt att det behövdes något mer, något helt annat. Widerberg blev till slut oändligt trött på Bergmans dominans och den världsberömde regissören fick ta mycket av Widerbergs frustration i det offentliga. Hans kritik av den svenska filmen kulminerade i skriften Visionen i svensk film som kom ut 1962.

När Widerberg själv långfilmsdebuterade med Barnvagnen året därpå var det upp till bevis.

Flera av de medverkande var liksom Widerberg nybörjare. Inger Taube var oerfaren som skådespelerska, Jan Troell fotade för första gången en långfilm och Widerbergs fru Vanja var scripta. Thommy Berggren, som spelade huvudrollen mot Taube hade i alla fall viss erfarenhet. Många i teamet upplevde inspelningen som kaotisk.

När första visningen av den färdiga filmen skulle ske i Malmö hade de medverkande låga förväntningar, de gjorde sig snarast lustiga över inspelningen. I Mårten Blomkvists biografi berättar Bo Strömstedt som var med på visningen: "... Så gick vi då alla in och dom började flabba redan under förtexterna. Så tystnade det. Det var en fantastisk situation när alla plötsligt började inse att de hade varit med om något som de inte förstått. Alla kom ut alldeles tysta och smågråtna och visste inte vad de skulle säga. Det var ett filmhistoriskt ögonblick."

Barnvagnen är början på allt som kom att bli Widerbergs filmuniversum och det var verkligen något nytt som Widerberg gav den svenska filmen. Hans filmspråk kom visserligen att utvecklas och skärpas i kommande filmer men Berggren och Taube är lysande i sina roller som trevande, unga människor som i vardagen söker sin plats i tillvaron. Deras närvaro i kombination med till synes banala detaljer skapar fantastiska scener, stärkta av Troells foto. Widerberg närmade sig, precis som han ville, något som liknade verkligheten. Och klasstemat, som går som en röd tråd genom hans filmer, är med redan här.

Kritikerna var positiva. De tyckte visserligen att filmen var ojämn, att Widerberg var alltför trevande, men de uppskattade också den nya stilen, med släktskapet till den internationella filmen. Fotot berömdes och kritikerna var hoppfulla inför vad Widerberg skulle komma med härnäst. Det blev mästerverket Kvarteret Korpen.

Text: Lova Hagerfors (2016)