Dokumentär
År: 1968
Regissör: Grupp 13 (Roy Andersson, Kalle Boman, Lena Ewert, Staffan Hedqvist, Axel R. Lohmann, Lennart Malmer, Jörgen Persson, Ingela Romare, Inge Roos, Rudi Spee, Björn Öberg, Sven Fahlén, Bo Widerberg)
Längd: 102 min
Åldersgräns: Barntillåten
Delvis utländsk dialog. Svensk text.

Boka filmen för biografvisning i Filminstitutets distribution.

Den vita sporten skildrar händelserna kring Davies Cup-matchen mellan Sverige och Rhodesia i Båstad 3 maj 1968. I intervjuer med studenter, politiker, tennisbyråkrater, poliser, motdemonstranter och människor på gatan får vi följa det som kulminerar i de protester som stoppade matchen från att genomföras.

Rhodesia, nuvarande Zimbabwe, styrdes vid tiden för matchen av en vit minoritetsregering ledd av Ian Smith, som bland annat genom grundlagen hade begränsat rösträtten för sin svarta majoritetsbefolkning.

I filmen får vi bland annat följa socialdemokraternas första maj-tåg där dåvarande undervisningsminister Olof Palme på frågan vad han tycker om att matchen ska spelas i Sverige svarar: "en del duktiga tennisspelare är tydligen lika dåliga på politik som jag är i tennis". Övriga politiker som intervjuas, justitieminister Herman Kling och inrikesminister Rune Johansson, svär sig fria från ansvar och bland motståndarna till protesterna hävdar många att politik och idrott inte bör blandas ihop.

De unga demonstranterna, varav de flesta är studenter, talar om att det med tidens informationskanaler "går att inhämta så mycket information att man kan ta en politisk ståndpunkt". Filmen följer demonstranternas nattliga bussresa till Båstad medan bilder från destinationen visar tidningsrubriker om att Båstad rustar för krig medan tennisspelare i eleganta vita tenniskläder kontrasteras mot de unga studenterna. Bilderna från själva demonstrationen visar hur massorna av demonstranter rör sig mot arenans grindar, skanderande "Stoppa matchen!" och "Smith mördare!". De möts av vatten från brandslangar och batongslag men lyckas blockera grinden.

Den vita sporten guldbaggebelönades och fick även Chaplin-priset. Också pressens mottagande var positivt. Lasse Bergström i Expressen kallade den: "en av de få viktiga politiska filmer som gjorts i Sverige" medan Jürgen Schildt i Aftonbladet skrev: "ett i långa stycken förfärande bra reportage [...] Grupp 13 är att lyckönska. I motsats till Svenska Tennisförbundet."

Filmen utgör inte bara ett unikt tidsdokument där 1968 levandegörs utan är också ett verk med uppenbara filmiska förtjänster där särskilt klippningen utmärker sig. Mängden filmat material var enormt och här fångas hela spännvidden av åsikter kring ett laddat politiskt skeende. Kombinationen av röster där välformulerade studenter samsas med politiker och lunchlediga poliser ger ett mångfacetterat dokument som väcker frågor kring hur samhällsengagemang ser ut och drivs i dagens Sverige.

Text: Anna Håkansson (2015)