Spelfilm
År: 1960
Regissör: Ingmar Bergman
Skådespelare: Jarl Kulle, Bibi Andersson, Nils Poppe, Sture Lagerwall, Stig Järrel, Gertrud Fridh
Längd: 87 min
Åldersgräns: 15 år

Rättigheter: SF Studios
Boka filmen för biografvisning i Filminstitutets distribution.

"Livet blir så trist om man inte ljuger." (Den unga oskulden)

Gunnar Björnstrand vänder sig till oss i publiken. Han har en pekpinne i handen. "Mina damer och herrar! Jag beklagar, men vi måste nu helt kort tala om helvetet. Helvetet är som en strut. Längst ner sitter de första syndarna, är kanske snart klara med sina plågor, vad vet jag. Sen är det nya helveten ovanpå varandra och sen allra högst opp närmast jorden ligger vårt eget inferno, konstruerat av kristenhetens skarpaste hjärnor och värsta högfärdsblåsor. [...]"

Och så börjar "vår komedi". Stig Järrels Satan ser ut som en företagsledare vid sitt väldiga skrivbord, i mörk kostym och med höga lågor bakom sig. Han har en vagel i ögat för att Bibi Andersson är oskuld. Hon går omkring på jorden "vacker som en vårdag, frisk, intelligent" med "god fysik, bra tänder... " och har ändå dygden i behåll. Satans vapen är Jarl Kulles Don Juan, i vita puffbyxor och jätterosetter på skorna. Detta till trots får han omkull vem han vill. Som den dödligt svartjuka, med kniv beväpnade Kristina Adolpson, som blir till gelé av repliken "Mitt bröst ska öppna sig med samma beredvillighet för er lilla dolk, som ert sköte öppnat sig för min kärlek." Man tror inte det är sant. Och det är det förstås inte – Don Juan har varit i helvetet i trehundra år, och hans straff är att spela samma scen om och om igen.

Men nu ska han skickas upp i soljuset genom en sinad brunn. Med sig har han sin betjänt, dynamon Sture Lagerwall, som ska njuta "som en dåre njuter av sina inälvor. Jag ska dia livet, smacka det, svina ner mig så mycket jag hinner." Det ska inte Jarl Kulle. Det udda paret vacklar solblinda omkring i gräset när Nils Poppe får motorstopp vid deras fötter. Den entusiastiske kyrkoherden är med på vad som helst. När han kör hemåt med sina nya gäster sitter det en demon på kofångaren.

"Vår komedi" kallar Björnstrand skådespelet. Men det här är inget att skratta åt. Det handlar om lögn och straff och skuld, och om kampen mellan det goda och det onda. Gillar man ironi blir man inte besviken.

"Bolaget [SF] hade köpt en dammig dansk komedi som hette 'Don Juan kommer tillbaka'. Dymling och jag ingick en skamlig överenskommelse. Jag ville iscensätta 'Jungfrukällan' som han avskydde. Han ville att jag skulle ta mig an 'Djävulens öga' som jag avskydde. Vi var båda mycket belåtna med vår överenskommelse och ansåg att vi hade lurat varandra. I själva verket hade jag bara lurat mig själv."

Filmen var den sista Bergman gjorde med Gunnar Fischer, som fotograferade tolv av regissörens filmer på lika många år, från den neorealistiska Hamnstad över de expressionistiska Sjunde inseglet och Smultronstället till den teatrala Djävulens öga.

Jurgen Schildt, Aftonbladet: "Med sina mellanstick av förkrossande banalitet är [Bergman] ändå ojämförlig här i landet."

Text: Nina Widerberg (2016)