Dokumentär
År: 1957
Regissör: Arne Sucksdorff
Medverkande: Chendru, Tengru-Shikari, Ginjo, Riga
Längd: 93 min
Åldersgräns: Barntillåten
Filmen finns med engelsk text.

Rättigheter: AB Svensk Filmindustri.
Boka filmen för biografvisning i Filminstitutets distribution.

Filmen inleds med att Sucksdorff introducerar oss för Indiens urinvånare, Murias. De lever i ett djungelområde och är mer eller mindre obekanta med egoism och framhåller den kollektiva lyckan som den viktigaste. Sucksdorff uttrycker en förhoppning om att publiken - när filmen är slut - inte kommer se Murias som exotiska främlingar, utan som vänner och medmänniskor.

I centrum för berättelsen står pojken Chendru, som tar hand om en leopardunge, samt Ginjo och hans hustru Riga. Ginjos vardag består av plöjning men också kamp mot vilddjur som leoparder och tigrar.

Sucksdorff har ett fint öga för detaljer och traditioner. I flera scener visar han hur människor umgås och hur deras seder ser ut. Kameraögat följer pojkar och flickor i försiktiga försök att närma sig varandra. Sagor och myter om jordgudinnor, andar och andra varelser berättas såsom de alltid berättats i flera generationer före Ginjos.

En djungelsaga kan te sig något föråldrad, sedd med dagens ögon. Det finns en inbyggd kliché om de glada men fattiga vildarna som vi ska känna sympati för, eftersom de representerar vissa ideal som vi i mer utvecklade samhällen gett upp. Samtidigt är Sucksdorff – efter att ha bott i området under en längre period – kunnig och nyanserad, försiktig och känslig i skildringen av djungelns egna folk. Filmen är dock helt klart ett barn av sin tid och vissa koloniala inslag går att läsa in.

En djungelsaga var den första filmen som filmades i AgaScope (1:2,35), den svenska varianten på Cinemascope – ett format som gör bilden bredare - men eftersom produktionen drog ut på tiden (själva inspelningen tog 18 månader) var den inte den första att släppas i formatet. Sucksdorff valde också att filma i vidvinkel då han var ute efter att försöka fånga händelser som utspelade sig i både för- och bakgrunden. Vidvinkelobjektiv, till skillnad från normalobjektiv, kan inte fokusera på ett föremål, en person eller ett djur och lämna resten av bilder ur fokus. På det viset efterliknar vidvinkelobjektiv människoögat som inte heller kan fokusera på enbart en detalj. Det kan ge en intressant upplevelse då publiken själv får välja vad den ska rikta sin uppmärksamhet på till skillnad från mer ordinära naturfilmer som bestämmer vad som är viktigt för oss åskådare att titta på.

Filmen hyllades som ett mästerverk när den kom, inte minst för färgfotot. Även Sucksdorffs regi uppmärksammades. Kritiker förundrades över filmens till synes spontana känsla. Sucksdorff blandade skickligt etnografisk film med en uppdiktad verklighet. Filmen svävade mellan spel- och dokumentärfilmsgenren och förenade vardagsrealism med en stark fascination för det mytiska, mystiska och oförklarliga.

En djungelsaga är helt och hållet inspelad på plats i Bastars djungelområde i centrala Indien.

I reklammaterial från distributören kallades filmen den dittills (1957) dyraste svenska filmproduktionen. Produktionen ska ha kostat 2,5 miljoner kronor – vilket är fem gånger så mycket som en dåtida svensk normalproduktion. I reklammaterialet berättas även att filmexpeditionens medlemmar under inspelningstiden tvingades skjuta 24 människoätande och boskapsdödande tigrar och leoparder för att freda sig.

Text: Sanjin Pejkovic (2015)