
Fröken April
Succé där bankdirektör förtrollad av Audrey Hepburn-yrhätta i Operabaletten blir sångare av misstag och låter kvittrande dansöser inreda hans hem i rosa.
Spelfilm
År: 1958
Regissör: Göran Gentele
Skådespelare: Gunnar Björnstrand, Lena Söderblom, Jarl Kulle, Gaby Stenberg, Douglas Håge, Hjördis Petterson
Längd: 98 min
Åldersgräns: Barntillåten
Rättigheter: SF Studios
Boka filmen för biografvisning i Filminstitutets distribution.
Förväxlingskomedin Fröken April blev en succé där Lena Söderblom slog igenom som kvittrande balettdansös i Audrey Hepburn-smink. Hepburn hade erövrat världen med Prinsessa på vift och Söderblom, som på 70-talet skulle spela politisk teater, gör en yrhätta som är hundra gånger näpnare än förebilden. Hon kan inte ens springa utan att lägga huvudet på sned.
Mellan Smultronstället och Det sjunde inseglet gör Gunnar Björnstrand den förälskade bankdirektören som blir operastjärna av misstag, och sjunger med sådan inlevelse att Jarl Kulle får göra allt för att publiken ska titta på honom istället. Rivalerna tar i så att man glömmer att det är Ingvar Wixell och Erik Sædén som sjunger.
Göran Gentele hade regisserat opera sedan slutet av 40-talet och blev 1963 chef för Kungliga Operan (då Kungliga Teatern), där delar av Fröken April spelades in. Manuset skrev han tillsammans med sin hustru Marit Gentele. Året efter succén gjorde han Sängkammartjuven med Lena Söderblom, Jarl Kulle och Gaby Stenberg.
Bedårande balettdansöser i puderrosa skickar parfymerade kärleksbrev, hoppar i sängar, kramar idolporträtt och hickar av champagne. Det är 1958. Fyra år senare är den svenska nya vågen här.
Expressens Staffan Tjerneld var en av de förtjusta kritikerna: "Göran Gentele har gjort ett verkligt skojigt lustspel, där man bland mycket annat kan konstatera, att Jarl Kulle för närvarande är Sveriges roligaste skådespelare. Ingen av våra specialkomiker kan riva upp sådana skratt i en salong som Kungl. Dramatens Kulle i Fröken April. [...] Gentele tar hem spelet på sin personinstruktion. Inte en min och inte en gest får passera utan att Gentele pressar dem på en poäng. Ibland kan det kanske bli litet för drillat, men det gör mindre, då man hela tiden har så roligt. Och då filmen alltigenom präglas av något som våra filmlustspel brukar ha svårast att nå: stil. Hela den långa rollistan har blivit en blommande vårrabatt under Genteles tukt och ans. Björnstrand visar grace och klädsam sordin och i de dubbade sångpartierna är han strålande. Kulles fantastiska karikatyr av en operastjärna är redan nämnd, men han har utmärkt hjälp av sin partner Gaby Stenberg. Lustig på många sätt är Lena Söderblom, synd bara att hon pjollrar med rösten som nästan alla våra yngre skådespelerskor. En särskild honnör vill man ge Karl-Erik Alberts rokokolätta färgfoto."
Text: Nina Widerberg (2015)