Ingenjör Andrées luftfärd
"Jag hade inget val. Vi måste starta." Ingenjören Salomon August Andrée (Max von Sydow) leder 1897 en expedition mot Nordpolen i en läckande vätgasballong som inte går att styra. Jan Troells film blev nominerad till en Oscar.
Spelfilm
År: 1982
Regi: Jan Troell
Skådespelare: Max von Sydow, Göran Stangertz, Sverre Anker Ousdal
Längd: 140 min
Åldersgräns: 11 år
Filmen finns med engelsk text.
Rättigheter: AB Svensk Filmindustri.
Boka filmen för biografvisning i Filminstitutets distribution.
I juli 1887 lyfte ballongen Örnen från Spetsbergen. I korgen stod överingenjören Salomon August Andrée, amanuensen Nils Strindberg och civilingenjören Knut Frænkel. På sin väg mot Nordpolen försvann Örnen spårlöst. På detta drama har Jan Troell byggt sin film, där de tre männen försöker ta sig levande över den oändliga isen.
Ingenjör Andrées luftfärd bygger på en roman av Per Olof Sundman, som menade att Andrée visste att han borde stoppa expeditionen. I sina efterlämnade papper kommenterar han varningarna från en fransk kollega: "Det är möjligt att han har rätt, men det är för sent nu. Alla förberedelser är gjorda och kan inte tagas tillbaka." Och i inledningen till testamentet finns raden: "Jag har en föraning om att denna fruktansvärda resa kommer att innebära min död."
Intervjuad under inspelningen sa Troell: "Det är om spelet mellan [de tre männen] jag vill berätta. Jag tror inte det sas i klartext mellan dem, det om det nästintill hopplösa, men jag tror att de alla kände till det. [...]... De visste nog alla tre vad de gav sig in på – men de ville inte förstå det. Det är så med oss människor."
1930 fann man kvarlevorna efter Andrée och Strindberg och Frænkel, tillsammans med dagböcker och negativ från Strindbergs kamera. Bilderna framkallades efter 33 år i isen, och fynden publicerades 1930 i boken "Med Örnen mot polen". 1997 gjorde Jan Troell dokumentärfilmen En frusen dröm, baserad på de texter och bilder man hittat.
De svenska kritikerna var mycket positiva till Ingenjör Andrées luftfärd:
Mårten Blomkvist skrev i Expressen: "Troells filmskapande är i mycket en jakt på nyanser och han behöver inga stora vändningar för att en scen ska bli spännande. Det kan räcka med Andrées ögon som skymtar bakom ett korthus och plötsligt far åt vänster, när han upptäcker att katten hotar hans bygge. Det är genom de små, oväntade detaljerna, fångade lite snett underifrån, som Troells film blir gripande. Inte som en inträngande studie eller symbolmättat drama, snarare som vemodig betraktelse av tre män som liksom i trans dras mot sin undergång genom ett moln av nationell yra."
Ingenjör Andrées luftfärd blev Oscarnominerad som bästa utländska film, och New York Times kritiker Vincent Canby var imponerad: '"The Flight of the Eagle, magnificently photographed by Mr. Troell, who also wrote the screenplay with three collaborators, leaves a lot of questions unanswered. Yet the adventure is both panoramic and unusually intimate. Toward the end of the expedition, the personal drama of the three men, as they are overtaken by fate, is detailed with an intensity that is as moving as the earlier sequences are spectacular. Mr. Troell has a novelist's love of digression, which makes for a very long film that has an appealing kind of 19th-century leisureliness to it. Mr. von Sydow, Mr. Stangertz and Mr. Ousdal are each very fine. The huge, briefly airborne balloon is marvelous to behold, and so is the entire physical production. "
Text: Nina Widerberg (2015)