Mästerdetektiven och Rasmus
Rafflande kidnappningsdrama om Kalle Blomkvist och hans gäng Vita Rosen i en tidig Astrid Lindgren-filmatisering.
Spelfilm
År: 1953
Regissör: Rolf Husberg
Skådespelare: Lars-Erik Lundberg, Peder Dam, Inger Axö, Eskil Dalenius
Längd: 89 min
Åldersgräns: Barntillåten
Rättigheter: AB Svensk Filmindustri.
Boka filmen för biografvisning i Filminstitutets distribution.
Kalle, Eva-Lotta och Anders bor i Lillköping. De är Vita rosen, ett gäng som strider mot Röda rosen. Det är sommar och dagarna är långa kamper om den magiska stenen Stormumriken.
Mitt i äventyrslekarna blir Vita rosen indragna i ett större, och betydligt farligare äventyr. En professor i närheten sitter på hemliga, värdefulla formler till en ogenomtränglig, skottsäker lättmetallplåt och han och hans son Rasmus blir kidnappade av skurkar som vill åt formlerna. Busiga sommaräventyr utvecklar sig till ett kidnappningsdrama med rymningsförsök och jakt genom skogen med skarpladdade pistoler.
Mästerdetektiven och Rasmus är den andra boken av Astrid Lindgren som blev film och den kom under en tid då barnfilmen hade medvind. Under filmhistoriens första femtio år var det glest med film för barn. Med tiden efterfrågades det allt mer och på 1940-talet slog barnfilmen igenom.
Sandrewschefen Schamyl Bauman hade sedan han själv fått barn upptäckt bristen på barnfilm. Han föreslog därför regissören Rolf Husberg att göra ett försök. Resultatet blev succén Barnen från Frostmofjället (1945), som brukar anses vara den första renodlade barnfilmen i Sverige.
Samma år som Barnen från Frostmofjället hade premiär kom Astrid Lindgrens första bok om Pippi Långstrump ut. Det gjorde även Småtrollen och den stora översvämningen, Tove Janssons första bok om Mumintrollen och Lennart Hellsings Katten blåser i silverhorn. Den svenska barnlitteraturen var nyskapande, lekfull och utmanande medan filmen däremot var mer försiktig. Anledningen var vuxenvärldens oro inför hur film och tv påverkade barnen. Men fler barnfilmer skulle det ändå bli.
Efter framgångarna med Barnen från Frostmofjället fick Husberg i uppdrag att regissera Mästerdetektiven Blomkvist (1947), den första filmatiseringen av Astrid Lindgren böcker. Och därefter följde Mästerdetektiven och Rasmus (1953). I den första filmen fick Husberg fria händer med manuset men efter den misslyckade Pippi Långstrump (1949, regi Per Gunvall) bestämde Lindgren sig för att själv skriva manus.
Rasmus spelas av Eskil Dalenius som redan var en publikfavorit. Dalenius hade spelat Rasmus i Astrid Lindgrens populära radioföljetong och hans uttryck "Fy bubblan" och "Nu tycker jag du är dum" var populära av citera. När han provfilmade har Astrid Lindgren berättat att hon tänkte: "Här har vi hela Sveriges lilla älskling."
Mästerdetektiven och Rasmus blev en framgång. I Arbetaren skrev Mauritz Edström: "Det har blivit en brakseger för författarinnan, regissören Rolf Husberg och alla ungarna som spelar med. (-) Det kan knappast råda någon tvekan om att Mästerdetektiven och Rasmus är den bästa svenska barnfilm, som någonsin spelats in, och den torde även stå sig mycket väl internationellt sett. (-) För den är bra, har tagit tillvara allt det roliga och spännande i radiohistorien och till detta fogat en äkta och verklighetsdoftande svensk vardagsmiljö. Filmen är påtaglig, enkel och konkret och ändå spännande som en thriller även för en vuxen."
Mycket av det Edström påstod går att hålla med om än idag. Även om Eva-Lotta är en tidstypisk och stereotyp flickkaraktär är det mycket som fortfarande imponerar, den exteriöra miljön, lättheten i berättandet och framför allt – spänningen.
Text: Lova Hagerfors (2017)