Spelfilm
År: 1976
Regissör: Ingvar Skogsberg
Skådespelare: Eddie Axberg, Britt-Louise Tillbom, Mona Seilitz, Kjell-Hugo Grandin, Peter Lindgren, Fylgia Zadig
Längd: 168 min
Åldersgräns: 11 år
92 minuter in i filmen finns en pausskylt, med musik till, som varar i knappt 2 minuter.

Rättigheter: AB Svensk Filmindustri.
Boka filmen för biografvisning i Filminstitutets distribution.

"Man kunde frukta staden, jätten som slukade människoliv. Ändå sökte man sig hit, gav sitt blodsoffer i det land i världen som var 1860-talets Sverige, i den stad i världen som var Stockholm. "

Slukade blir de, de förtrampade i Ingvar Skogsbergs filmatisering av Per Anders Fogelströms roman. Utnyttjade, misshandlade, våldtagna och köpta. De hostar blod och super sig medvetslösa. I den blanka sjön har en mor dränkt sina svältande barn.

"Det är dom snälla som går åt helvete först." En ung kvinna blir indragen bakom en plank och börjar sin väg mot "horruljansen". En fabriksflicka försöker ta sig upp ur lorten, och hennes redlösa far kastar de nyköpta spetsunderkläderna i elden och vrålar att hon är ett luder.

Eddie Axberg lastar silltunnor i ännu en roll i ett Sverige-epos, efter Jan Troells Här har du ditt liv, Utvandrarna och Nybyggarna. Han är filmens betraktare. Genom en glugg ser han fabrikörerna skåla, och en ung servitris viker undan med blicken. Han vet vad som ska hända, men står utanför och tittar in. Genom hela filmen.

John Olsson, som året innan hyllats för Roy Anderssons Giliap, befäster sin ställning som en av Sveriges främsta fotografer. Bilderna av rök, dimma och damm – över vatten, ur fabriksskorstenar, efter militärhästarna, från cigarrerna – är fulländade. Med kameran skyhögt över isen blir tvätterskorna vid vaken till små svarta prickar. I hem så trånga och mörka att de liknar grottor faller några ljusstrålar på kvinnorna vid fönstren, det enda ställe där de kan se vad de gör. Bilden av en pojke på en gunga prydd med fladdrande band är så uttrycksfull att man tänker att filmen kunde varit stum.

Men det är den inte. I skarvarna läser Fogelström ur sin roman, den första i serien om staden och de som byggde den, om nöden och den framväxande arbetarrörelsen.

Ångan fyller badhuset, och Eddie Axberg skrubbar en kamrat på ryggen. Den gamle har varit i hamnen i ett helt liv, säger han. "Det får gå. Bara man låter bli tänka efter. Gjorde man det, då vete allt fan..."

Text: Nina Widerberg (2017)