Kortfilm
År: 1993
Regissör: Roy Andersson
Skådespelare: Klas Gösta Olsson, Anne Tubin, Lennart Björklund
Längd: 24 min
Åldersgräns: 15 år

Filmen finns i distribution hos TriArt Film.

En rynkig man i vit rock står i en sal full av forskare. Han svänger med armarna och talar som om de vore barn: "Det kan ha varit en neger, som en dag gick omkring där nere i djungeln, så här. Och såg sig omkring. Jag känner mig hungrig tänkte negern. Jag skulle behöva något att äta. Vilken tur!! En apa!! Han kanske försöker att locka till sig apan, det vill säga den gröna markattan, genom att säga så här: kom, kom, kom, kom, kom. Och apan kommer närmare och närmare och just när apan kommer alldeles intill då hugger negern tag i apan BLIXTSNABBT och tar upp den i famnen. Och apan försöker att komma loss och hugger BLIXTSNABBT sina sylvassa tänder i negerns arm. Ajajajajajajaj! På så vis kan viruset ha kommit in i människan." Han bugar. Alla i salen har antecknat.

1986 beställde Socialstyrelsen en film om aids av Roy Andersson. Vad de fick var den officiella apteorin framlagd av en fåne, medicinska experiment på barn med Downs syndrom och nakna lägerfångar i bassänger med isblock. De blev inte glada.

Filmen blev aldrig färdig; det som finns är en eftertraktad arbetskopia. En representant för Socialstyrelsen uppgav att man avbröt samarbetet för att scenerna man sett var "ångestskapande". Ångesten borde man kanske ha räknat med, men kopplingen till de amerikanska laboratorieförsöken måste ha kommit som en chock.

Roy Andersson är filmens speaker. Texten är saklig: "Heterosexuella män och kvinnor är också en riskgrupp. Aids är en sjukdom som når alla." Men så kommer det en bisats som liksom slinker in i allt det informativa. "Man förespråkar avhållsamhet och långvarig trohet... om man har någon." Om man har någon – det är så känslosamt att man rycker till.

Text: Nina Widerberg (2015)