Spelfilm
År: 1943
Regissör: Gustaf Molander
Skådespelare: Victor Sjöström, Wanda Rothgardt, Gunn Wållgren, Holger Löwenadler, Rune Lindström, Stig Olin
Längd: 108 min
Åldersgräns: 15 år

Rättigheter: AB Svensk Filmindustri.
Boka filmen för biografvisning i Filminstitutets distribution.

Bonden Knut Borg (Victor Sjöström) och hans familj lever ett asketiskt, schartauanskt kristet liv. Knut är familjens självklara överhuvud men har svårt att få de tre sönerna att gå den rätta vägen. Knut Jr. ledsnar på den stränga religiositeten och lämnar gården, Anders förälskar sig i en flicka från en frikyrkofamilj och när Anders, som studerar till präst, förlorar sin hustru faller tillvaron samman. Hustrun var den sammanhållande länken i familjen. I sin förtvivlan förlorar Anders förståndet och tror sig vara frälsaren.

Under 30-talet gjordes mest lättsamheter inom svensk film. Ämnen som tro var närmast tabu. (Gustaf Molander ansågs vara den regissör som även bidrog med kvalité till utbudet.) Under beredskapsåren förändrades dock innehållet i filmerna. Publiken hade i och med det förändrade världsläget ett behov av allvar, reflektion och tröst. Gustaf Molander, liksom flera andra regissörer, lämnade glättigheterna och gjorde under 40-talet en serie mer allvarsamma filmer, däribland Ordet, ett drama om tro och tvivel, liv och död.

Filmen baserades på en pjäs av den danske kyrkohereden och dramatiken Kaj Munk och hade urpremiär i Köpenhamn 1932. Bara en vecka efter filmens premiär mördades Munk av nazisterna, vilket gav filmen en oväntad aktualitet och roll som politiskt motståndsdrama. Den blev en publiksuccé både i Sverige och utomlands.

Och kritikerna lovordade filmen. I SocialDemokraten skrev Carlo Keil-Möller: "I denna film är ingenting utlämnat åt slumpen. Allt är målmedvetet utformat: skildringen av landskapet, arbetet på fält och åkrar, det halländska bondefolket, segt och fanatiskt, de enskilda rollprestationerna. Trots det sensationella ämnet har ingenting offrats åt sensationen för dess egen skull." Rune Lindström berömdes för manuset, liksom Gösta Roosling för det hänförande fotot, och Victor Sjöströms rollprestation imponerade. Sjöström var vid tiden konstnärlig ledare på SF och han kom att samarbeta med Molander både bakom och framför kameran i flera av Molanders 40-talsfilmer.

Den som ändå fick allra mest beröm för Ordet var Molander. Han omnämndes som en av Europas bästa filmregissörer och i Aftonbladet skrev Filmson: "Ordet är över huvud en film med stark stilkänsla. Det är onödiga överord att säga att denna film anknyter till den svenska filmens storhetstid. Gustaf Molander bör ha lovordet att han står på egna ben och med samma säkra lugn skildrar människorna som naturen på sitt eget sätt, visserligen med reminiscenser från stumfilmens tid men också med sin egen melodi. Inte bara i den utmärkta dialogen, som har sin kraft från Kaj Munk, i musiken, som Sven Sköld gjort kraftfullt enkel, i fotot av Roosling, som är mjukt och måleriskt uttrycksfullt -- utan också i samspelet av allt detta. Helgjutenhet är filmens slutintryck."

Ordet filmatiserades även i Danmark, 1955, denna gång i regi av danske Carl Th. Dreyer.

Text: Lova Hagerfors (2015)