Spelfilm
År: 1977
Regissör: Gunnel Lindblom
Skådespelare: Birgitta Valberg, Sif Ruud, Margaretha Byström, Agneta Ekmanner, Inga Landgré
Längd: 112 min
Åldersgräns: 11 år

Rättigheter: AB Svensk Filmindustri.
Boka filmen för biografvisning i Filminstitutets distribution.

Skådespelaren Gunnel Lindbloms regidebut Paradistorg bygger på Ulla Isakssons roman med samma namn. Birgitta Valberg vann en Guldbagge för insatsen i huvudrollen som Katha, en frånskild läkare med två vuxna döttrar som under sommarsemestern bjuder in sina nära och kära till villan Paradistorg i den Stockholmska skärgården. I kontrast till den kyliga, rationella Katha, som har kombinerat moderskapet med en framgångsrik yrkeskarriär står hennes bästa vän, socialarbetaren Emma (Sif Ruud), själv barnlös men passionerat engagerad i samtida debatter kring ungdomskriminalitet och "nyckelbarn", det vill säga barn med nyckeln till hemmet i ett snöre runt halsen, ett vanligt begrepp på sextio- och sjuttiotalet, innan skolbarn med arbetande föräldrar kunde få omsorg på fritidshem efter skoldagens slut.

Medan dessa två högutbildade kvinnor debatterar huruvida en förändrad modersroll har bidragit till problemen i dagens samhälle, påhejade eller motsagda av Kathas döttrar, Annika (Margaretha Byström) och Sassa (Agneta Ekmanner), sköts markservicen på Paradistorg av grannkvinnan Saga (Inga Landgré). Medan de äldre kvinnorna umgås med varandra och Kathas barnbarn leker i försommargrönskan är de vuxna döttrarna uppslukade av kärleken; Annika bråkar med en ständigt otrogen make medan Sassa tagit med en helt ny förälskelse till Paradistorg.

Snart skuggas idyllen av orosmoln: de hemskheter som pågår bortom sommarparadiset tycks ha berövat Kathas tonårige brorson livsviljan, och när Sassas struliga vän Ingrid dyker upp på Paradistorg med problembarnet King i släptåg blir det en katalysator för aggressioner under ytan.

Gunnel Lindblom skrev manus tillsammans med Ulla Isaksson, författare till romanförlagan som väckte debatt när den kom ut 1973, bland annat eftersom bokens Emma jämför mödrar som lämnar sina barn på dagis med Vietnamkrigets krigsförbrytare. Riktigt så långt går inte filmen, men Emmas skuldbeläggande av mödrar som inte vill ta stanna hemma under barnens första år kvarstår. Hennes pessimistiska samhällssyn går visserligen inte oemotsagd, men slutscenerna kan ändå tolkas som att Katha börjar acceptera Emmas drastiska slutsatser.

På sjuttiotalet hade Gunnel Lindblom, känd för sina insatser på scen och i internationellt uppmärksammade filmproduktioner som Ingmar Bergmans Det sjunde inseglet (1957) och Jungfrukällan (1960, med manus av Ulla Isaksson) och Tystnaden (1963) börjat arbeta som regiassistent åt Bergman och själv regisserat flera teaterpjäser. Det var också Bergman som skulle producera Paradistorg, och den internationella uppmärksamheten kring filmen (den visades i Cannes 1997 och hamnade på många utländska kritikers årsbästalistor) kan säkert härledas till att filmens spänning mellan bittra konflikter och perfekt yta och skildring av vacker natur, svårmod, och nakna kroppar motsvarade dåvarande förväntningar på svensk film som "Bergmanfilm". Men Lindbloms intresse för kvinnor som försöker kombinera karriär och familjeliv är en minst lika viktig röd tråd som arvet från Bergman.

För en nutida publik, mer van att diskutera curlande föräldraskap än nyckelbarn, fungerar filmen som en fascinerande tidsresa tillbaka till sjuttiotalets debattklimat. Samtidigt är det en skildring av kvinnlig vänskap där skådespelerskor som passerat sextio får ta plats som individer och stå i centrum, snarare än figurera som stereotypa tantfigurer i marginalen. Det är tyvärr fortfarande ytterst ovanligt i dagens filmkultur.

*För att passera testet som lanserades av tecknaren Alison Bechdel ska en film ha minst två namngivna kvinnliga rollfigurer som pratar med varandra om något annat än män.

Text: Ingrid Stigsdotter (2015)