Kortfilm
År: 1962
Regissör: Jan Troell, Bo Widerberg
Skådespelare: Arild Möller, Bodil Mathiasson, Ulla-Greta Starck, Rune Turesson
Längd: 30 min
Åldersgräns: Barntillåten

Rättighetsinnehavare: Bo Widerbergs familj och Jan Troell. Boka filmen genom oss.

"Allt var mycket improviserat, Bo skrev ett litet manus, jag hade min Paillardkamera, stum, 16 mm. Jag hade ingen bandspelare, vi tog inget ljud."

"Regi: Jan Troell och Bo Widerberg". Troell står först i de korta förtexterna till Pojken och draken. Han var den som visste vad de höll på med. Widerberg hade inte gjort en meter film. Lasse Holmkvist på Sveriges Television i Malmö visste också vad han gjorde. Widerberg var författare och kritiker och hade skrivit Malmö-skildringar i Sydsvenska Dagbladet, och Troell hade gjort kortfilmer som visats i tv. Holmkvist tänkte att de båda löftena skulle passa bra ihop, och gav dem pengar till en film.

Pojken och draken är nästan utan ord. En svarvare som glömt sin sons födelsedag får ledigt efter lunch och hämtar honom på daghemmet i höghusområdet där de bor. Han tar honom på cykeln och kör ut till de gamla fiskebodarna längst ut i ett industriområde. Medan pappan räknar ut om pengarna räcker till hyran, träffar pojken en flicka han leker med. Pappan bygger en drake, och de flyger med den tills solen går ner. På vägen hem somnar pojken på cykeln. Det är allt. Pojken och draken är en milt neorealistisk skildring av en lycklig dag i pojkens liv.

Troell fotograferade Widerbergs första långfilm Barnvagnen innan han själv gjorde Här har du ditt liv. Det finns mycket i Pojken och draken man känner igen i regissörernas kommande filmer. Men Troell, som har flygande fåglar i alla sina långfilmer, blev trött på att Widerberg skulle ha med varenda mås i deras kortfilm. Troell ville fotografera katter, och Widerberg försökte hindra honom. Bilden där pappan tar en sup med fiskargubbarna var ett dilemma: "Bildmänniskan i mig ville göra de där immande glasen med vattenpärlorna rinnande så fina som möjligt. Samtidigt tänkte jag 'de får ju inte se ut så att de lockar folk att dricka". Sen när vi satt och klippte minns jag att vi bytte snapsar mot katter: 'om jag får ta min katt så får du ta din snaps'."

Troell klippte Pojken och draken på tv i Malmö. Över hans axel hängde Widerberg, som snabbt insåg att det var i klippbordet en film blev till. Där kunde man använda det inspelade materialet hur man ville, och ge bilderna en ny form. I en senare intervju sa Troell att han önskade att han kunde göra sina filmer helt och hållet i klippbordet, och slippa regissera skådespelare. Widerberg insåg att det gällde att ha så många valmöjligheter som möjligt: "Under klippningen, mer än under inspelningen, blev jag övertygad om att jag skulle fortsätta att försöka få göra film. Jag hade ju inte alls förmågan att på något vidare aktivt sätt gestalta stoffet. Det var att förse sig med en väldig uppsjö material för att sedan sitta med en massa nötter som en välsituerad ekorre."

Text: Nina Widerberg (2015)